Det har ju blivit lite dåligt med inlägg de senaste dagarna.. Ledsen för det.
Har helt ärligt gått in i väggen en aning..
Jag har i 10 veckor haft ett konstant leende på läpparna och undvikit att klaga och ens tänka på att jag bara sover mellan 2-3 timmar per dygn. Det har funkat så bra har jag intalat mig själv! Och det har det ju mestadels, förutom just sömnen då. Men jag har tänkt att Jag har ju världens finaste dotter så jag får allt tåla sömnbristen. Men nu har kroppen helt enkelt sagt ifrån och jag känner mig som överkörd av en ångvält!
Jag är ju väldigt rastlös av mig och vill samtidigt som jag är nybliven mamma med allt vad det innebär 24/7, även velat gå på stan, träna, träffa vänner, städa och göra fint hemma, instagramma, blogga osv…osv..
Nu ska jag lyssna på min kropp och försöka varva ner lite..
Åh vad jag älskar henne!!
Var rädd om dig! Du gör det jättebra som klarat av allt senaste tiden. Tänk på dig själv nu i första hand, ja lilla M undantaget:) Sömnen är så oerhört viktig, håller tummarna att ni snart är inne i en bra harmonisk sömn för er båda. Kram!
Hej Sophie! Jag har också insett att man måste sänka tempot rejält när man blivit mamma… Jag tänkte också att jag skulle hinna med det vanliga, dvs vänner, träning och t.o.m. att plugga till min tentor den terminen hon föddes, men insåg successivt ca 1-2 månader efter min dotter föddes att det inte funkade riktigt så. Efter ett tag började kroppen reagera med stark stress/uppvarvning bara jag skulle göra minsta grej utöver amma/passa/byta blöjor, så det var bara att sänka tempot om jag inte skulle gå in i väggen. Nu är min dotter 3 månader och jag har äntligen hittat en bra balans i min mammaledighet. Tränar och träffar vänner gör jag fortfarande, men inte lika ofta som innan. Det funkar bra och det blir bara mysigare och mysigare att vara mammaledig. Lycka till och ”krya på dig” 🙂 Kram
Ta hand om dig!
Vad skönt att du ändå vågar vara ärlig med hur du känner det! Det är inte konstigt att vara trött när man knappt får sova och sedan är det ju även en omställning att bli förälder, det går liksom inte riktigt att föreställa sig och det har inget att göra med kärleken till ens plutt, för den är gränslös, men visst kan det ändå vara tufft att vara mamma.
Ta hand om dig, vila när du kan, när dottern sover på dagarna och släppt alla måsten, så ska du se att du snart känner dig bättre!
Kram
Jag känner exakt likdant! supermamma som man vill va 😉 Man tror att man ska hinna med allt och lite till, men kroppen säger ifrån till slut! jag tror att det ända rätta är att ta ett steg tillbaka, man får ta dagen lite mer som den kommer,inte planera allt för mycket, vännerna finns kvar, allt man annars brukade göra kan vänta lite, man får helt enkelt prioritera!
Hoppas iaf att du inte slutar blogga!!!!
kram till dig o din fina flicka
Det händer oss alla högpresterande förstagångsmammor! Man lever på hormonerna från förlossningen och tror att tiden räcker som vanligt – att man utan problem ska hinna med allt, och ”bara amma och byta blöjor då och då”. Själv glömmer jag att jag samtidigt ska hinna lära känna min dotter, och bygga ett band mellan oss som ska ligga som grund för relationen resten av livet. Dessutom tar det rätt mycket energi att förstå vad hon vill… Och underhålla henne!
Sänk kraven på dig själv och inse att du är MAMMALEDIG… Dottern kommer från och med alltid som nummer ett (det har jag otroligt svårt att acceptera).
Det gör du helt rätt i! Vila, ta igen krafterna och njut av din fin fina dotter! Kram till er