Anna Pehrsson född 3 Maj 1982 lämnade oss 14 Februari på Alla Hjärtans dag efter tuffa år kämpandes mot sin obotliga cancer. Jag träffade Anna på en roligt tillställning med Maria Montazami för många år sedan och sen den dagen hade vi kontakt, ibland lite mer sällan och ibland oftare (precis som med det flesta vänner). För ca två år sedan frågade Anna om hon fick börja arbetsträna hos mig och mitt företag DOGArtist. Jag skall vara helt ärlig och säga att jag faktiskt behövde tänka på saken och det var inte för att jag inte gillade Anna, utan för att jag var rädd för min egen reaktion om hon skulle bli sämre och om hon kanske skulle dö. Jag var rädd för att kasta mig in i detta helt enkelt.
Idag är jag oerhört glad att jag vågade låta Anna komma in i mitt liv och jag är tacksam för dom roliga och för dom djupa stunderna vi haft tillsammans. Anna var otroligt ärlig i sina svar om sjukdomen och vi pratade mycket om hennes dödsångest, hennes kärlek för sin familj, sina små hundar och sitt måleri. Ibland fattar jag inte hur hon kunde ta sig orken att ens komma till kontoret, hade ju varit enklare att låta bli? Men någonstans blev detta en viktigt bit för Anna, kanske för att få tänka på något annat för en stund. Jag är glad att jag hade möjlighet att få vara denna bit för ett tag.
Idag var det dags att ta ett sista farväl och jag tillsammans med min och Annas vän Ankie Bagger åkte till Bromma Kyrka där begravningen ägde rum. Vi möttes av hennes far Kurt som uppskattade våran närvaro och som berättade att om vi ville se och säga ett sista farväl till Anna så var kistan öppen. Min första tanke var nej, detta klara jag inte!
Men jag och Ankie stöttade varandra och bestämde oss för att vi skulle ta ett sista farväl, så vi gick in i kyrkan och fram till Anna.
Mitt hjärta bankade med hårda slag när vi gick genom altargången och jag var tvungen att besegra min rädsla än en gång. Där låg hon fina, rara, ljuva Anna i sin vackra rosa klänning. Känslorna blev så dubbla mellan oerhörd sorg och en lättnad för Annas skull, kampen var nu över…..
Cermonin gick till tonerna av vacker musik med låtar som ”Empty Room” och ”Jag fick låna en ängel”. En mycket fin ceremoni som avslutades med en jordfästning i vårsolen.
Jag kommer dock aldrig att kunna förlika mig med tanken, att som förälder behöva begrava sitt eget barn, det är så fel och det värsta att behöva uppleva. Det är helt enkelt inte meningen! All styrka och varma kramar till Annas familj, tack för att jag fick närvara denna dag.
Farväl Vännen! Kampen är över och du får nu vila i frid…..
Vi ses
