I början av året lärde jag känna en kille från Bangladesh. Han började jobba på mitt jobb och jag blev den som tog hand om och lärde upp honom. Vi hade jättekul tillsammans från start. Skojade och skrattade samtidigt som vi även kunde ha djupare samtal och dela med oss av erfarenheter och kunskap om varandras liv och kulturer. Reza blev en god vän till mig så det är tråkigt att han nu behöver lämna Australien då hans visum har nått sitt slut. Imorgon åker han 14h med flyget för att komma hem till Bangladesh igen. Igår kväll hade jag Reza och hans vän Tom över på en avskedsmiddag. 
Här har ni dom. Tom till vänster och Reza till höger. Reza kom klädd i kostym och svarta lackskor. Lite pinsamt då jag själv hade otvättat hår och en gammal t-shirt. Nåväl och skit samma.
Under middagen pratade vi om allt möjligt. Reza visade mig bilder från Bangladesh och från hans systers bröllop. Många av bröllopsbilderna visade olika bröllopsritualer. Jag var nyfiken på betydelsen av dom. Som varför bröllopsparet drack mjölk ur ett vackert glas, bytte blomsterkransar, tittade på varandra i en krusidullig spegel, och varför paret på en bild var omgivna av äldre människor. Jag frågade nyfiket och till varje fråga fick jag samma svar. ”Jag vet inte, och jag tror ingen riktigt vet. Det är tradition och bara nåt man gör.” Fair enough. 
Jag bjöd på linssoppa med bröd och så chokladkaka till efterrätt. Soppan hade jag gjort jag själv men chokladkakan var gjord av Ksenija. Hade lite väl mycket att stå i igår så chokladkakan Ksenija skickade med oss i söndags kom väl till hands. Tack Ksenija.
Reza och Tom hade med sig blommor och choklad till mig. Vilka gentlemän va.
En bild på Reza som fotar min cykelhjälm. Ja, varför inte. 
Imorgon åker Reza hem och jag kommer sakna honom. Hoppas att jag får se honom snart igen. Vi har i alla fall lovat varandra att ses igen. Vart än i världen det blir.