Omogna relationer

Ikvall ar jag filosofisk. Satt och funderade pa om det ar lugnare nu nar jag lever har i Italien dar jag ej ar i sadan stor kontakt med ”energi tjuvar”. Menar att det sorgliga ar att fa riktiga vanner har, och da ar det pa ett satt svarare att utsattas for dessa energitjuvar. Nar t om Leonardo sager att de tjejer han kanner ej ens har riktiga vanner sa kan det bli lika svart som att tro att ABBA kommer att gora comeback igen.

Forsokte se lite ljusning i det hela. Om jag haller dem kort vilket jag gor, alltsa de nya vannerna,inte berattar sa mycket for dem om mitt privatliv osv sa ar det ju for att jag skall skydda mig sjalv. Men for vem? Jag ar ju den jag ar och jag skiter i om den manniskan kommer att vara elak och saga knappa saker om mig. Da ar hon ju bara skrot och korn. Sa, har kommit framtill att jag kor pa och pratar om bast fan vad jag vill, anda 🙂

Jag vill kalla mig givare och ar man en givare sa ar man empatisk och omtanksam. Jag utgar ofta ifran att de manniskor jag moter fungerar pa samma satt, att alla har samma odmjuka inre som jag giver dem. Om jag traffar pa dem som jag kanner ar en energitagare sa forsoker jag att vara annu mera snall bara for att se ett litet slag om de kanske andrar sig. De gor sallan det. Observera att om de har forbrukat sin ratt att vara min van sa har jag som inga helst problem att samspraka om detta. Dock sa brukar sadana som jag vilja eller skulle kunna anvanda ett starkare ord krava att fa gensvar. Ofta far man inte det. Jag tar valdigt illa vid mig nar somliga bara kan sla ifran sig saker utan att fa daligt samvete.

Jag forsoker att ge kraft at andra, anpassa mig, vara medgorlig och smidig ( har inte alltid haft alla dessa trevligheter, men man vaxer med aren och blir medveten) och en utav mina basta vanner brukar vara forstummad over hur jag alltid lyckas gladjas over andras framgangar. Tror for att jag lagger mina kanslor inom mig sjalv och reflekterar over dem. Jag kanner angest och rannsakar allt om nagot mellan mina vanner, kollegor eller partner har gatt fel i var relation. Om jag ger kritik sa hoppas jag att min vanner, familj, kollegor och partner anser att jag ger dem konstruktiv kritik och att man kan kanna sig trygg hos mig och visa vem man ar och hos den man kan det kan man vaga vara sarbar.

Funderade pa att allt detta, med min egna sjalvkannedom var patagligt mera bristande nar jag bodde i Sverige. Ar riktigt lycklig over att jag fatt en fantastisk sjalvkannedom som okat min medvetenhet och min intuition. Med detta sa marker jag idag att jag vagar och kan saga nej nar manniskor forsoker anvanda en  for egna syften. Jag behover inte langre bli besviken, missnojd eller forvirrad for jag ar fullt medveten om vad som pagar.

Tanker pa fd. vanner som skriver ibland till mig pa fb ( typ vanner som man kanske umgicks med for ja, inte vet jag mellan 10-5ar sedan) de vill checka in och kolla hur det ar, och hur det star till i Italien osv. Alla ar super valkomna och sjalvklart skulle ingen bli gladare an jag om alla kunde halsa pa ( kanske inte nu nar det ar dessa obehagliga skalven:(  de staller fragor, och berattar om hur de har det sjalva, och nar man skriver tillbaka sa far man inga svar…??? Undrar varfor? Man ger tid till att svara pa ett langt mail, och undrar snallt hur de mar och forsoker fa vissa ( inte alla) att tanka pa battre saker, sedan vips borta? Fattar noll. Vad gjorde man for fel? Riktiga jakla energitjuvar och jag lar mig aldrig. Sitter och tycker synd om dem vet ni och sedan, VIPS BORTA…. ( ja, inte synd om alla men man forsoker liksom att skaffa ”kanske” lite kontakt igen, undrar varfor tog vanskapen slut eller varfor gled vi ifran varandra ) alltsa man far svaren gang pa gang tillbaka genom ej sanda svar sa da kan man inte betyda sa valdigt mycket.

Sluta skriv eller kommentera, da TACK ! Sa slipper jag odsla mera energi pa ER. Jag ger det sa manga 100000000ggr mera till dem som fortjanar det allra helst. Sedan skall jag inte pasta att jag inte alskar att finna nya bekantskaper med aren for jag tror att detta ar bra for en sjalv. Svara bekantskaper oxa, och folk kan sakert undra och bli forvanad over att jag tar mig valdigt latt an folk, ja det gor jag och det ar for att jag ar social och forundras over nagot hos dem som fastnat inom mig.

Vissa finner detta skrammande, allra helst mina gamla vanner( vissa), och en utav systrarna kanner det som att; Varfor? Av vilken anledning, maste du forsoka finna nya bekantskaper? Man skall hava ett oppet sinne och vara mottaglig for alla man moter i livet, anser jag. & finner jag nagon som jag anser intressant sa har jag inga problem att ta kontakt med denna, folk ar ju bara sa himla radda for massa saker. Det ar som att de tror att man vill dem illa. Fast folk som ej ar mottaglig de ar de som ar mest radda. Stackarna. Jag sager inte att bara for jag tar kontakt med folk sa skall alla bli min bastisar, fast man kan ju atminstone bete sig som en normal manniska och inte en neanderthalare.

Nu kanske nagon tycker sig tro att jag skriver valdigt mycket bra egenskaper om mig sjalv. JA, det gor jag:) & vet ni att jag ar riktigt stolt over att saga att jag kommit en jakligt bra bit pa vagen med min sjalvkansla. Sjalvfortroendet har oftast alltid legat bra till med aren 🙂  Prova sjalva att vara ensam med ER sjalva i nastan 3ar som jag varit sa skall ni se att ni upptacker massor utav goda sidor och daliga sidor hos er sjalva. Bara DU bestammer om du ar fri att oppna dig och ta emot dem och bejaka alltihopa!

LYCKA TILL ALLA HARLIGA MANNISKOR !