Djupa Vero, kanske har det med skalven att gora att jag ar allmant kanslig och en liten djupve just nu, vet ej. Tankte pa en annan grej, kara ni. Det har med att kunna ta emot nar nagon ger har inte alltid varit sjalvklart for mig. Jag var valdigt iskall for nagra ar sedan, och talade aldrig om mina kanslor tills jag narmade mig 33ar. Fruktansvart. Kasta bort massa ar pa att vara totalt avskarmad fran sjalva livet.
Mycket har att gora med att min far blev sjuk nar jag var i tonaren och detta har praglat mig nagot oerhort har jag insett pa aldre dar eller rattare sagt de senaste 5aren. Om man har upplevt att ingen har lyssnat eller tagit en pa allvar nar man forsokt oppna upp sig, och man ar van vid att losa allt sjalv, da kan det kannas som att andra inte ger an nagot. Man ar for radd och stolt for att ta emot hjalp. Andra vill garna tala om sorg och vill ha hjalp att oppna sig, da har vi ofta goda erfarenheter med oss fran tidigare, och ar vana med att lamna ut oss och att vara arliga. Jag som upplevt en typ av separation fran min far fran att varit frisk till att bli en annan person har lidit mycket pagrund utav det, i det dolda fast som jag med tiden lart mig att bearbeta inom mig sjalv. Har aven klarat mig ur det genom att tala med mina tva syskon och moder som kanske ej kunnat satt fingret pa varfor jag kant en sadan smarta och lidelse. Tror att tonarsflickor behover en fadersgestalt att se upptill, som finns dar. For mig forandrades han. Min syskon som ar yngre an mig har inte paverkats pa samma satt som jag har gjort. For de har alltid bara kant till en personlighet pa min far, jag tva st 🙁
Detta har naturligtvis starkt mig som person. Hur beskriver man sorg och kanns den lika for alla? Jag tror att man kan forsta andra om man ar villig att ta sig tid och lyssna. Att kanna besvikelser eller forlust ar basala och grundlaggande kanslor som man kan lasa utav beroende pa hur pass lyhord man ar. Klart att vissa har lattare att lasa utav och andra har det svarare. Jag tror pa att man maste anvanda sina sinnen oftare: se mer, hora mer, inte lasa oss utan forsoka vara sa narvarande som mojligt samt medkannande.
Som jag beskrev igar ar jag ar lycklig over mitt sjalvfortroende, och starkande sjalvkansla och det ar klart nar man vaxer som manniska sa flyr man inte langre fran verkligheten – man vill leva i den. Darfor har jag lattare i dag att plocka ner den andre fran hans hoga hastar och se hans brister, kan ev. vara en van oxa. Man har lattare att vara pa samma niva, for den andre vet att denne ej har nagon som haller denne uppe eller bar dennes bordor langre. Kontrollen for denne ar tappad och fokus borta. Snacka om att det ar viktigt att leva i relationer dar det finns vaxelverkan som man kan vaxla till att ta, eller att ge. Denne som aldrig forandras eller forstar det, kommer i sinom tid att bli lamnad eller do bitter. Tro mig.
Att vara narvarande och utvecklas tillsammans med den du alskar, och bryr dig om ar ett stort projekt fast nagot sa oerhort viktigt. Att inte alla bara forstar det. Ja, alla du alskar borde man vara narvarande i. Vetskapen att man finns dar kan betyda mycket for manga. Det tar bara en minut att skicka ett sms.
