Blev tokigt upprörd idag. Tror antagligen alla hörde mig skrika när jag stegade ut från en butik idag.
Under hela veckan så har fotografer smygit omkring och tagit foton pa oss. Idag tänkte jag kika fõrbi butiken för att ev. handla ett foto pa canvas.
Jag bestämde mig för ett foto i svartvitt utav ca 50st foton. När jag sedan stãllde fragor som: ” Finns dem att fa i färg, oxa?” Hur mycket kostar ramarna i trä?” Hur mycket tar ni fôr ett gigantiskt foto pa canvas?” De borjade inse att jag alskade foton, och kanske hade velat hava flera foton sa borjade de bli super jobbiga… Och Leonardo stressad. Jag hade bestamt mig, och tjejen envisades om att jag skulle ta flera foton.
Ãven att Leonardo borde handla foton pa sig sjalv, att vi skulle ta den stõrsta canvas:en, osv osv. Hon andrade priset hela tiden.
Nar det kom till att betala, sa blev det alltsa ett annat pris, samt hon skulle behova skicka fotot till Italien. Hela tiden sa smajlade hon arrogant, och nar jag sade att jag inte ville handla den storsta canvas:en sa sade hon: ” Ar det priset som ar problemet?”
Hahaha…vilken hemsk människa, tankte jag…
Da tog jag tag i henne och sa sade jag lugnt medans jag tittade henne i ögonen: ” Du, vet du vad… om du inte hör eller förstår att jag vill ha ett foto och den storleken, sa vill jag inte handla något.”
Hon skrattade och sade, ta det lugnt…jag maste fixa fotot och det tar tid. Sedan skulle frakten bli hiskeligt dyr. Leonardo helt nervôs och saklart hon fattade att det var han som skulle betala, men hon trodde jag skulle ”tigga” till mig flera foton samt den storsta canvas:en… Han slangde fram sitt kort. Jag tog kortet, och sade till henne: ” Det blir ingen affãr, för du ar inte riktigt klok och lyssnar inte pa mig som kund.”
Sedan stegade jag ut, och lâmnade en paralyserad, skamsen Leonardo som skrek efter mig: ” Kom tillbaka, kom tillbaka, skall du inte ta den storsta canvas:en då?”
Om det sa hade varit det vackraste fotot i världen på mig ( exhibitionist som jag är) sa hade jag ALDRIG gjort en affär med den hemska tjejen.
Leonardo kom utspringande, och skrek efter mig, undrade vad jag vill ha. Jag skrek det hõgsta jag kunde på engelska tillbaka, hur otrevliga de var i den dar exklusiva foto affären, sa hela Verbier fick sig en liten teaterförestãllning.
Sedan gick jag tillbaka till vårt mysiga hotell och skrev en fantastisk recension om hur himla bra jag har blivit omhändertagen under denna veckan. Efter negativitet så fann jag igen positivitet!
Posted with WordPress for BlackBerry.