Don´t you just love that?
Love-photo. Before-photo. The-photo-of death. Bigsister-photo.The kind lady-photo. Fill-it-up-photo. Ariana-photo. Thanks for all photos that has popped up at my phone this period. Pictures are wonderful. So many memories, so many thoughts… Thanks sweeties !
Fill it up in a Swedish way 🙂 My sister Sandra in a party mood, just an ordinary tuesday.
#friends.
That lady must be so kind… ” Pls borrow my hermes scarfs, if you put them back again…haha. My friend Laylan signed in at this hotel outside Stockholm.
You are free open the orange boxes. Loving that hotel.
Princess Ariana living in Washington DC, mother my friend Annette ( Swedish) and father Seth ( Americano)
Me and Kicki last year in june. Happy faces!
Our BEST Kay Pollak. A session in Stoccolma!
Viggo and Hugo with their oldest sister Katariina in the Alps of Sweden.
Olivia and Mikael preparing my healthy reciept of best vitamin juice for mamma Mica – Lets start 2014 in this way !
Fanny BEFORE…..
Fanny AFTER….
Of course this pic was the day BEFORE 🙂
Back to the 80s with Katariina last year in october#stockholm
William with his popcorn. One way to get him satisfied 🙂
Alek and Lino wished us HappyNY !
My cousin Ulrika with her love Jonny wishing us HappyNY !
Bella Happy Karin from Umeå….with her LV bag bought from la famiglia in Padova. Chic at New Years Eve!
Due-selfies at the spa. Todays citat; Once you have accepted your flaws no-one can use them against you / Unknown
Vad skall jag välja?
Du kan välja exakt vad du vill till din födelsedag. ”Hörde jag rätt?” Ok, en resa till NY? En ring 😉 Några klädesplagg? Årskort hos en psykolog? Åka till min familj i Umeå? Samla ihop ett gäng vänner? Vad skall jag välja? Asså killen e smartnos….säga detta nu??!
Han vet att jag tänkeeeeer, väntaaaaaaaaaar, undraaaaar och han vill inte överraska mig….
Japp, då är det inget att göra. Förändra någon skall men ej tvinga sig på. Det är bara jag som kan förändra min fredag – till vad jag väljer 😉
Han vet redan min önskan och den kommer det att bli.
Min andra önskan hoppas jag kommer lördag… men det vilar osäkerhet….
Den tredje ( då alla goda ting är 3 ) blir en spontanare !
Foton som har med snö att göra….och lyx.
Ville ha en vit klänning minns ni….Hittade en kort skapelse med silver-slingor…Bara ett problem. Den kostade 15.oookr. Ett jäkligt stort problem till. Karlslokens svar var, när vi frågade om den var skapad av någon italiensk eller fransk modeskapare; ” Its very particular fabric, its from Brazil. ”
Den killen måste varit riktigt skojig… Den som handlar den klänningen måtte vara dyngrak eller icke bry sig – så värd de pengarna var den inte… Aldrig skulle jag påstå.
Assså den där koftan med ytterst lite minki minki därfram och ej därbak men lite på luvan…kostade när vi såg i butik 40.000 kr – skojerier varje afton 🙂
Här inne skojigt men fooort ut igen…..var besvärligt jobbigt för alla VI.
Där är skapelsen med silver…. hahaha, trodde det var minken som kostade 15 lax nej då den kostade bara 150.000kr hahaha! Åre måste vara en lugnare skidort rent psykiskt 🙂
Tofflor, pjäxor, skidskor, stövlar, uggis, alla jäkla skor var med någon sorts ekipering, diamantve (???) Vad är detta? Det regnar i januari och alla går omkring med bjällerklanger-diamantve på skorna.
Fransk glögg utanför vårt hotell. ” Ja..man e glad, alltid lika glad ”
Det tog 5år för Lego`t att fatta….lyckan…. nu e han som nykär… 🙂
Älskar detta foto. Jag åkte lite lift…men bara för god lunch… Ni tror väl inte att jag åkte slalom??? Knappast 🙂
Reflektioner.
Tänk att vi alla lär oss varje minut om oss själva genom andra. Bara denna morgonen så har jag känt wow, tack att jag ej är en person som startar projekt efter projekt och aldrig slutför ett endaste. För mig tyder det på att vara icke trovärdig ( helst när andra är inblandade).
Sedan, att vara en lismande typ som lyssnar på andra och ej bildar sig en egen uppfattning. Dessa människor som vänder kappan efter vinden. Ave Maria vad glad jag blir som ser hur otäcka de är.
Underbart att veta och reflektera över att man INTE är så och aldrig kommer att bli.
Det finns oerhört många som gjort mig berörd denna dagen. De som har förståelse för andra. De som kan kliva ut ifrån sitt egna JAG och är de starka som vet livet och dess utmaningar.
Mina vänner som hjälper mig just nu med en mängd frågor om …” JA, ni mina älskade vänner…ni vet vad 😉
Till den som inte tror sig veta att jag vet; ”Är du säker på det?
2:a frågan till samma trångsynta person; ” Kan du med 100% säkerhet vara säker på att jag inte vet?
Den trångsyntas svar borde bli ”nej”! Det måste vara ett ”NEJ”! Ingen kan vara riktigt 100% säker på vad jag vet eller inte vet…Och jag kan inte vara säker på att den människan alltid är trångsynt…
En sak är säker, man kan aldrig ”anta” saker om någon annan människa om dennes tankar eller känslor.
Om det nu inte var gud som jag mötte vid ett samtal.
Lite tankar och funderingar om ett ex antal personer som jag funderat på när vi nu reser mot Italien…som på ett eller annat sätt får mig att se fantastiska saker…. och de andra, lärdomar om att deras beteenden är sorgliga som regnet som förstör snön här på franska sidan om Mont Blanc.
Hej hej då Megève!
Pre-birthday***lunch.
Vilka är de bästa älskarna? Vilka är ledande i de tjusigaste kläd märkena? Vilka lagar de mest fantastiska maträtterna? Vilka skapar det bästa vinet? Vilka skapar de bästa motor fordonen? Vilka har den mest intressanta historien? Vilka klär sig bäst?
Vilka utför de lyxigaste smyckena? Vilka hade (?) genierna? Musiken? Poeterna? Elegansen? Mest sofistikerade? Skrikigaste? Opera? Männen? Huden? Håret and 100 things more….?
Det är en ständig kamp mellan Italien och Frankrike. Precis som Sverige och Norge 🙂
För mig är Sverige lika Frankrike och Norge är som Italien. Svenskarna är lite mera sofistikerade än norrmännen anser jag….inte för att vi kan komma upp till den utsökta skalan som fransmännen bär, men japp ändå….Om jag nu skall göra en liten jämförelse.
Italienarna och norrmännen är ju skojiga glada och lättsamma inte mycket klagande från dem. Hur svenskar och fransmän är vet ni redan vad jag tycker.
Idag startade min pre-birthday och det med överraskning på den prisbelönte Michelin 3 stars, Flocons de sel. Det var första gången för mig på en 3 stars ristorante. Jag satt stel som en porslins-prinsessa på den stolen i 3timmar. Det var ambitiöst för mig att lyckas med detta när jag nu välkomnar medelåldern.
Fransmännen VINNER när det gäller sofistikerat foder. Italienarna VINNER när det gäller hälsosamt foder. Man kan inte äta ostar, gåslever, ostfondue och bearnaisesås hela dagarna de 7 – då skulle jag spy eller snabbt se gravid ut 🙂
Ni får välja själva vilka som vann loppet. Jag tror jag måste vara otrogen och säga Frankrike – ialla fall när det kommer till Champagne ( inte så svårt ) och Hermes 😉
De ”rikas” koder – en annan värld.
Man passar som inte riktigt in i den här ”rika” världen. Syns liksom långa vägar att man inte riktigt har alla hästar hemma när det gäller ”de rikas-kod-regler” ! De har en speciell aura runtomkring sig. Inte sagt att den auran skulle vara skojigare att bära. Den kan jag tycka verka vara rätt tråkig ibland. Alla är stöpta på samma miljonärsvis. Precis som alla medel eller låginkomsttagare är i en by utanför Skellefteå.
Alla har en speciell hy som är slät som den underbara gåslevern som jag icke kan motstå till varje lunch…det är ett som är säkert!
Hyn är helt felfri och lystrig som karlavagnens stjärnor. Fransyskorna har lika lite smink som italienskorna dvs obefintlig. Mascara är inget för dem. De ser helt galet naturligt, friska och rynkigt vackra ut. De skrider fram alla ladies i denna by med allt lyx du kan tänka dig. Och denna lyxen är inte Troppan eller St.Moritz skränig…den är så subtilt elegant och lyxig så jag har svårt att andas över hur de kan få till det.
Det känns så konstigt hela tiden för mig, för jag tänker…MEN wooow, hur kan hon ha råd att ha den där pälsen som jag vet kostar 300.000kr, med tillhörande pälsskor, hermes bag, klocka från patek, ungar som alla de 2 kommer iklädda med små söta cashmere luvor med päls på toppen, jackor Moncler och t om ungarna har man köpt små gulliga LV praktiska väskor till 🙂
Så där satt jag i min kungastol i måndags och tänkt när jag tok glodde på allt och alla. Helt plötsligt kom jag på att… jamen de är ju vana med detta. De har ju alltid levt så. Jag är förmodligen den enda som glor oxå. De skulle endast glo om de kom någon med Peak Performance jacka och Helly Hansen luva ihop med en kånken. Alla är ju lika här, det är ju jag som är annorlunda som INTE har en jacka för 300papp och senaste tods stövlarna med Brunello tröja som börjar från 12.000kr och uppi uppi….
Vad jag menar att jag inte ”riktigt” passar in, är till 80% positivt. De känns spännande att vara annorlunda skojigt yvig och pratglad i en värld där ”nästan” alla håller sig inom sin egna lilla privata sfär inom 30cm vardera håll. Och än om jag försöker vara lite mera tyst eller klä mig lite mera konservativt så kommer det aldrig att bli som ”dem” för sig, eller klär sig – jag är en sådan där bergsfast stenbocksqvinna som aldrig någonsin kan ändra min personlighet för sådant strunt.
Jag vet några som försökt och försöker när de träffar ”rikt” men de blir bara så himla lustigt tråkigt och de kan knappt andas för allt de have in mind is too think about others opinion….för de känner sig inte ändå bekväma.
Nej, nu vila. By the way…Vi åt lunch på Mcdonalds(????) Detta året blir mitt år. Legot visste inte vad en ”meny” var 😉 Han tyckte jag verkade Mcdonalds proffs som sprädde ut ketchupen och peppar på pappers underlägget! Humorn är oändlig, varje dag!
Jag var yngst!
2014 blir det jag som sköter bokningar utomlands. Idén med att ”det kan funka” är ett charmigt buseri från den italienska flexibla italienaren och man kanske skulle vara lyckligare om man lärde sig anamma detta. Jag tänker på hur enkelt ”ta för givet” han tror hotell personalen kan firra en lunch( gärna utomhus på terass) 1timma innan på en restaurang som har 3 stjärnor i Michelin, på en populär skidort på nyårsaftonen.
Och vem fick fråga detta? Jo det är ju jag, för jag är ju en ”hemmafru” just nu och då skall man fixa, även fast han vet att jag skäms. I Italien hade detta funkat. För det finns inget som inte en italienare kan fixa, de ser alla som levande pengar som skuttar fram. Där existerar inte fullbokat. Har aldrig hört någon säga nej till oss, även 1timma innan. MEN nu är vi i Frankrike och här skrattar de åt en om man frågar detta ( som de gör i Sverige och typ alla övriga europeiska länder).
Och jag skämdes som en liten spädgris igår vid frågandet. Det hela slutade med att vi alla 3 vid consergie’n (de vid hotellet som hjälper oss med bokningar) skrattade åt den tokige konservative italienaren. Jag körde den vanliga ” Ja, jag är svenska…så jag fattar att ha framförhållning” De svarade; ” Ja den restaurangen bokas 5månader innan”
Och där satt jag igår medans Leonardo var i skidbacken och mitt uppdrag var att boka top lunch inom. 1timma.
Klart jag berättade att vi skrattat åt honom, så han kan sluta ge dessa uppdrag åt mig. Nu tänker någon… men säg att du frågat – en liten vitlögn. Jag måste utmana mig själv, för detta är något jag hatar att göra. Jag har alltid tyckte det varit jobbigt att be andra utföra saker…även om jag betalar för dess utförande.
Dock kan jag inte sluta tänka på att en italienare ger inte upp så lätt. De ser en öppning överallt, aldrig några konstigheter. Man kan komma 45min försent till ställe, det är aldrig några problems hihhi!
Och visst kan det vara så att de kan bli avbokningar på top lunch MEN inte i Megève igår 😉
Och bara om någon undrar hur vi hade det på vår nyårs middag? Jag var yngst qvinna. Medelåldern 65 ! Leonardo skämdes t om för mig hur han hade bokat upp. Jag fick verkligen ladda igång min energi för att överleva den middagen.
Annan sak; Jag har glömt min kabel till min kamera så kan inte visa alla fina foton på alla lejonen från Paris runt 65år gamla…så får bli ett yvigt foto som Legot tog runt 3snåret, då vi hittat ett TOP ställe precis bakom hörnet..Så vi lämnade lejonen för unga pumor.
Gott nytt 2014 på ER!
och det gick åt hell….
Jag lyckades inte. Jag blev arrogant vid lunch. Jag blev som de jag skrivit är ”arroganta”! Jag fick igen direkt. Jag blir galen när personer svarar snäsigt eller inte alls när restaurang är bokad från vårt hotell. Jag var där redan 30min innan och ingen kunde förmå sig att svara med en normal samtalston. Jag fattar att man kan sitta i skiten dagarna innan nyår på populär skidort MEN svara på ett normalt sätt…och be om ursäkt.
De kunde inte ge oss ett bord som bokat. Jag gav upp när Lego kom och skulle hjälpa till med bokat bord. Jag sade att nu kan jag inte vara positiv längre så jag måste hålla käften.
Medans jag stod och väntade i vad jag skulle kalla dårhus så stapplar det in en man med 2 yviga barn var på han frågar mig om han kan få ett bord. Men snälla typ, trodde han att jag med täckis, halsduk och solglasögon arbetade hos dyngan???! Gissa om jag svarade trevligt till han och hans yviga barn?
Sedan, då….Vet ni vem som fick ta skiten? Ja, inte var det den sjuka restaurangen som var dyngan själv, nej det blev hotellets consergie som fick veta att boka ett skitställe till lunch med dessutom personal som ej svarade på frågor och deras chef som sade att det blir inget bord idag. Jag undrade om de trodde de ringde från Best Western!!!
När jag ville att hon skulle boka ny lunchis i lille byn så skulle hon förklara att i Frankrike så finns det ej lunch-sittning efter 14:15.
Alltså, snälla länder…Vad är det med deras siestor varje dag? Och det kan ej göras ett undantag när hela byn e full med folk under nyår?
Jag lyckades inte vara normal eller hålla käften. Men hur skall man bära sig åt att inte klaga när folk fattar nada. Och är det ett hotell som kostar multibulti så får de lugna sig. Imorse hittade de icke Leonardos skidor. Hans skor var ej uppvärmda. De som arbetar i consergie var förskenade. Ni skrattar ni som läser….alldeles säkert.
Man betalar för en service och kvalitet. Annars kan man bo och betala där man ej skall förvänta sig service och kvalitet.
Vi fick äta på mindre skojigt ställe där jag fortsatte vara irriterad för de var helt galna. Bestick som kommer efter maten. Vattnet kom nar jag ätit upp min ena rätt och vi frågat 3ggr efter det och allt i en sur bitchig service-ton. T om en svensk eller tysk är miljoners ggr trevligare hahah!
Nej ni, jag är den store förloraren med min arroganta sida idag. Jag hoppas middagen blir bättre som vi skall på. Vilka prövningar, vilka prövningar som jag totalt misslyckades med.
Och så kom solen…
Jag gör ju en 24timmars inte klaga. Kul att göra den i Frankrike, där de är smått arroganta och knappt kikar upp bakom spa-disken när man glatt vill kolla på vilken massage som skall väljas….och då är massagen förbeställd( nej usch för dålig service på super hotel) Grejar man det här så blir nog 2014 ett kanon år 🙂
Med er får jag klaga. Jag skriver ju av mig mina irritationer och det är en blogg. Tror inte någon vill läsa om glädjeutrop vid varje inlägg. Livet är ju så här. Man möter olika personer överallt där man far omkring. Och hade det varit förr hade jag sagt till och givet tjejen vid spa-disken ett råd.
Jag läste i ” The Work” som jag tillämpar att om människan slutade att oroa sig om andra, bry sig vad andra säger och gör och hur de skall leva sitt liv, så skulle man själv må så mycket bättre. Man är ju alltid ett proffs på att ”tycka” vad andra skall hålla på med. Snacka om onödig energi som blir skojigare om man lägger den på sig själv.
Efter regn kommer solsken. Jag hade en dålig nyhet för några dagar sedan. Igår kom en fantastisk nyhet, fast från annat håll och annan person. Det var verkligen ett ” smiling having fun – feeling like a number one ” fast mera för denna person som jag försökte sprida energi mot – Oh, vet ni… Jag vet att jag lyckades!
Foto/ I den Chalet’n bor vi. Mysigt som attans. Jag vaknade 10:30, ops…nu skall jag ut och hajki hajki på fjället och Mont Blanc de berömda.
Õnskar er en bra planerande dag – för imorgon börjar ju slutet på 2013!
Vinter med jämna plågor och mys.
Kyla, väntan, kiss i byxan och hemmagjorda skidor var det negativa med vintern. Hemska minnen som jag inte kan låta bli att berätta när folk frågar mig om jag inte är van vid vintern. Van? Jag är mera än van. Har man vuxit upp på ett sommarstuge-område på 70-talet så var man rätt isolerad.
Vintern var elak, kall och snöig. Jag fick alltid vandra på smal grusigväg där vinden ihop med snön piskade mitt ansikte när jag skulle bege mig hemifrån och till närmaste buss. Smal som en plockepinn och alltid frös jag. Jag hatade vintern. Alltid fick man ringa 2-3tim innan för att förbereda bonden att komma och plöja upp vägen. All denna jobbiga väntan – Usch!
Första dan och skidåkning i skolan på längden. Pappa skickade med mig ett par breda plankor som han målat faluröda. Hela skolbussen skrattade. Även min kompis, Per. När jag tänker efter så har jag aldrig mobbat eller skrattat ut någon. Aldrig sagt elaka saker till någon utan att jag blivit provocerad. Barn kan vara grymma mot varandra. Tack gode gud att jag aldrig varit så.
En annan gång skulle vi med skolan med skidåkning på längden. Jag var så stressad och förvirrad på dessa skidor så jag blev alltför kissnödig. Och visste inte riktigt hur jag skulle bära mig åt. Jag kunde knappast sätta mig mitt på spåret och kissa. Det fick bli på mig 🙁
Och var det inte skridsko åkning obligatorisk på skolan ( höll fan på frysa av mig tårna oxå…) så fick man massa hårda snöbollar kastade på sig ev mulad av någon äldre idiot i en mjuk eller hård snöhög.
Nej, fy vilka elaka minnen jag har från vintern och skidor. Det enda underbara med vintern var ihop med mina föräldrar och släkten vid min mormor och morfars bondgård på julafton och dagarna efter. Hela december var rätt mysigt.
Idag när jag ofta tillbringar weekends i Alperna så är det med blandade minnen ihop med snön. Jag försöker vara mera laidback och glädjas åt hur fridfullt vackert detta vintriga landskap är – Och jag har ju lyckan att välja vad jag vill göra och förmånen att få se allt ur ett annat glatt perpektiv. Jag tänker hälsosam luft och hiking i fjällen som jag numera gillar.
Det kan ju låta som jag var ett mobbat barn…men nej då…jag är ju uppvuxen i ett litet område i norrland och där klimatet var rätt kallt och hårt. Man fick ta lite smällar emellanåt, inget som jag lidit av utan som jag bara reflekterar över när jag tänker på hur annorlunda det kan vara idag. På, som vanligt gott och ont.
