Jag är rädd. Rädd att det skall hända massa konstiga knepiga saker när jag är själv och reser. Det e så lustigt då jag har talets gåva och gillar nya människor. Jag tror bara att det ãr en fråga om att jag inte gillar att be om hjälp om jag skulle behõva. Och med Legolas så behöver jag ju knappt bära min egna handvãska så jag kãnner mig lite halv just nu – och rädd. Man vill ju ej vara till besvär.
Rãdd att flygis skall låta mitt baggage med finklänningen i fõr brõllis imorgon vara kvar I Wien. Att jag skall missa tåget från Kõpenhamn till Malmõ som gar var 20e minut(?). Att jag skall komma fram supersent till min Alexandra som väntar pa att bli gift och måste vänta på sin Vero på hotellet vid Lilla torg i Malmõ. Stackaren som kanske vill sova askungesömn innan den stora dagen D.
Då kanske man undrar vad jag skall till Vienna och göra? Jo, fõr jag e ju en snäll flicka som kikade runt på den absolut billigaste flygisbiljett för att ta mig från Sardinien/Olbia till Malmö/Sverige. Helst när Lego inte skulle med så tãnkte jag att då kollar man billigt. Och jag har då inga problems att fara omkring. Lämnade 10kg i sommarstugan så jag reser lätt..utan handbaggage t om. Tänkte att de e mkt smartare att be om fickpengar istället och en bokning av suverän svensk-frisör 🙂 !
Det handlar om att prioritera sina val! Så han tycker jag e en ”cunning” flicka men ack så snäll…. För en italienska i hans umgãngeskrets hade aldrig tagit 2plan, 1tåg och vãntat 1,5timme i ett annat land. Hon hade bett om frissa och tagit massa fickispengar sã hon dessutom skulle kunnaa inhandla ett par nya skor ”made in italy” trots att hon befann sig i Sverige.
Sedan så måste man tillägga 100ggr att i landet Sverige så betalar man sina egna drinks, middagar, taxi och annat om man befinner sig i ett sällskap som inkluderar män. Lego tycker det e sa fasansfullt otãckt detta..hahaha!
Och varför ãr jag rädd? Jo, för att jag kan tappa kontrollen. Men kontrollen õver vad? Oroa sig õver ngt som inte kommer att hãnda? Tappa baggaget – att anta dynga. Tråkig dynga oxå. Varfõr tänka på bedrövlighter när så mkt skoj kan hända efter vägen.
Trots allt e jag skitglad att jag reser ensam mot glada happy äventyr i Sverige. Lego han stannar kvar ytterligare en vecka med sina kompisar. Så himla praktiskt och braai braai att roa sig på egen hand.
Foto/ Och dessa roade sig kungligt i Porto Rotondo hãngandes på tork brevid vår lillstuga. De fick sig en schampoonering så de kan haka med imorgon på den skånska slätten. Ja jag säger då det…man hinner med allt nãr man blivit flexibel på ãldre dar.
Posted with WordPress for BlackBerry.