De sjuka hände igår kväll. Kom ni ihåg de rädda svenskarna som blev strandsatta i Costa Brava i mörkret på slingrig bergstopp? De enda de möjligtvis kunde varit rädda över var någon herrelös hund med ett stycke olustiga parasiter på kroppve. Igår…hade hunnit 20min med vår privata chaufför tukk-tukk då vi fick punktering. Jag den ende som antagligen bytt ett el annat däck samt skojige chauffören fattade hur läget var.
Vår chaufför den mörke. Stackar´n 🙁
Alla 4 satt kvar i lill-bussen medans stackars kenyan fick firra fram däck och verktyg med sin lille son stirrandes på pappa sin. Helt kolsvart ute. Inte ett hus så långt ögat nådde. Efter 5min, undrade jag om ialla fall den ende mannen i vårt sällskap skulle hjälpa den mörke mannen(??).
Men hur kunde han hjälpa? Ingen av italienarna fattade att först och främst underlättade det att man steg ut från bussve. Humorn alltid med(jag skrattandes numera inombors…jag vill ej verka för listig..hehehe)
Kusinen, den mörke och hans lille gosse !
Så initiativ från Vero…sedan initiativ nr 2 hjälpa till med ljus från Iphone mot byte av bildäck. Jag började undra hur den mörke hade tänkt få ut trött däck mot friskt däck(???), då inget litet lyftkrans-verktyg syntes till i buschen. Ett tag sågs vi 4 putta roligt och starkt bussve så den mörke skulle kunna komma åt att få loss däckve – funktion ej den mest pålitiga 🙂
Mitt sällskap hade nog aldrig varit i en verkstad förut och kikat på däckbyte 🙂
Ni ser kanske att lill gossen börjar bli trött….
Medans vi stod i buschen i mõrkret så på slingrig väg dök annan mörk man upp, då Leo med sin Iphone fungerande som ficklampa häver ur sig mot den cyklandes ett ; ” God evening Sir, how are you?! ” Det är strängt förbjudet att vistas utomhus utan vakt och allra helst som vit person och vid busch. Vi har exempelvis beväpnad man varje kväll vaktandes vårt privata hus.
Chauffören gav upp när jag efter 30min vid vägkant tyckte vi ringer efter ny taxi.
Japp här står man och inväntar besked glad i hågen vid bussve 🙂
Dock icke det enklaste, än fast vi har vår Sergio ( hustomte ) som hjälper oss med allt det praktiska. I mörkret började den mõrke chauffören i vår väntan på ny taxi berätta att exakt där vi befann oss var zonen där i den torra låga savannen, ormar som kobra och svarta mamban, de som arbetade säkrast för brinnande livet. Underbart! Vad som slog mig denna kväll var att det fanns inga tankar som kom till mitt huvud som rädsla eller ilska. Det var bara att gilla läget. Varför bli arg när man kan välja att vara glad.
Här står nu kusinen och mamma Antonella med den italienske ristorante ägaren. Magnifikt ställe !
Den mörke gjorde sitt bästa precis som Virpi ( den guide som var med vid buss haveriet med svenskarna i Barcelona). Vad man tydligt kan konstatera är att alla vi 4 var lugna. Och nästan alla 40 svenskarna var hysteriska, gnällde, skällde och var allmänt otrevliga mot Virpi som gjorde allt i sin makt att fixa hjälp.
Vad är det fõr fel på svenskar ( vissa)? De skulle icke klara sig en sekund i Kenya, ensamma i mörkret. För de första hade de dött av skräck. Andra hade de blivit grundlurade. Fasiken vad stolt jag är att vara en praktisk föränderlig norrländska som ialla fall vet hur däckbyte sker 🙂 och har skippat att bli arg och rädd!
Livet just nu är mera än skoj – det är magiskt! Ônskar er detsamma.
