Jag ger mig icke.Vågar man påstå att svensken i många olika forum har tendenser att vilja ”trycka” till folk? Det har bokstavligen exploderat fram i dagens samhälle. Detta årtionde blev värst och när skall det ta slut?
Tror man verkligen att man blir lyckligare av att känna avundsjuka och missunnsamhet toppat med negativa kommentarer? Lägga massa energi på andra människor istället för sig själv? Och dessutom slänga allt detta i ansiktet på folk?
Snacka om att bygga ett samhälle med dåligt självförtroende som samtidigt slåss över att vara bäst, extremt paradoxalt enligt mig.
Var glad för dina med människor. Sluta berätta hur andra borde leva sitt liv. Var lycklig över dina vänner och familj, de om någon borde man uppmuntra. Och klarar man inte det så kan man åtminstone klara av att vara bara närvarande i tystnad – Nästa gång är du den lycklige.
Jag tror personligen att många inte ens är medvetna om hur mycket de klankar ned på andra och ger många ( helst de unga) sämre självförtroende. Ta ett djupt andetag och tänk efter innan du pratar annars knip.
Detta är JANTE, den sjukdomen som allt för många varje dag dras med.
- Du skall inte tro att du är något.
- Du skall inte tro att du är lika god som vi.
- Du skall inte tro att du är klokare än vi.
- Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
- Du skall inte tro att du vet mer än vi.
- Du skall inte tro att du är förmer än vi.
- Du skall inte tro att du duger till något.
- Du skall inte skratta åt oss.
- Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
- Du skall inte tro att du kan lära oss något.
I boken tillfogas senare ett elfte bud, som brukar kallas ”Jantelagens strafflag”. Den är formulerad som en fråga och lyder:
11. Tror du inte att vi vet något om dig?
Användningen av strafflagen beskrivs bäst genom ett citat


