Har glömt hur himla roliga de är de som arbetar på Ryan Air. Står och snackar högt när de skall sluta jobba så de kan starta fylla upp till kant. Vilka naturliga ungdomar. Helt slappa både i kroppen och i deras beteende. Jag gillar det. Det är annorlunda – Annorlunda är kuk.
Så länge man är glad och trevlig färdas man långt, och trevliga är de.
Men vilka tomtenissar som var på flygis, då innan. Som tur har de startat med check-in-bag-drop-själv. Man var lite orolig att gå mot den checkis men jag blev tvingad av sur italienska. Â andra sidan den enda som satt vid luckan såg lika trevlig ut som Lennart Svans toupé!
Snabbt&Smidigt gick det. Alltid tar det timmar. Minns på den tiden jag fick åka Ryan innan jag blev trusted som en kvinna som inte skall sno förmögenhet så var detta ett elände. Ibland fick vi jumpy jumpy kön. Jag höll på skãmmas ihjäl. Ja Leif han bara hjälpte mig att komma till Sthlm. Han skulle aldrig ens tänka en tanke på denna Mr R 🙂
Nästa kö till att ännu en gång bli kikad och ev vägd med tanke på min hãrliga magväska av den förflyttade Svan toupé damen. Alla framför mig e mera el mindre från Tyskland eller nordeuroperiskt land. De alla känner tvång att pressa ned handbag i den blåa Ryan ställningen som tydligt lyser < – Ok – you will flight. X- your luggage will stay here.
Endast speciella flygisplatser kan du betala glatt 50euro och fa med din MAC dator ihop med handbag 🙂 – antar att Italy kan vara en sådan flygis men icke säkert i Danmark.
Jag gör tricket att absolut INTE pressa ned handis. Toupen kikade ändå inte, himla surpuppa. Yippie, nära boarding. Självklart kikade jag över axeln för att se om någon härmade mig. Självklart – vilket skyndade på processen. Lagen in Italia, om inget annat sägs även om man vet att göra rätt bara gå tills något sägs.
/ många timmar senare. Nu är vi i Figures, Dalis hembygd. Vi landade 30min tidigare – Happy Ryan ! Min väska kom som nr 4. Chaufförfrasse såg mig på en gång. Jag trodde Vero skulle få åka shuttle( som ni läste innan). Vet ni vad som hände?
Jag kom in i en stor buss med redan 15 irländare som ledsamt satt där i och väntade på typ mig. Tiden? Lika lång som flygtiden från Venedig till Girona 🙁 ! Vi åkte och släppte av alla på olika hotell (jisses).
Tacka vet jag vår privat chaufför Gino, han jag startade min tur med. Min telefon dog. Har icke fungerat på ex antal timmar. Leif orolig, jag med.
Nu startar mitt äventyr från slott till koja 😉
Om denna post var lite annorlunda, kan det bero på att jag sovit mkt få timmar. Och klart att annorlunda var kul och inget annat. Jag skrev en gång till mitt ex för ett slag sedan, "vilken jättekuk tid det var…."
Posted with WordPress for BlackBerry.