Mardrömmen som höll på hända. Det hände MEN jag stoppade den. Det var för en viss person fanns i mina tankar hela tiden när jag höll på bryta ihop eller gråta. Jag måste meddela att om inte han hade funnits så hade jag varit en svullen Vero med röda ögon ( ännu rödare än de är i mitt mögel rum…) och aggressionerna hade riktats mot iallafall hälften av våra klienter.
Wow, surrealistiska skeenden mitt på berget efter att ha myst i vackra Cadaques ( Dali´s inspirations näste).
Söndag vaknar 7. Åker till Barcelona med mina 50 svenskar. Hemma på hotellet vid 19. Middag med kollegorna avslutas vid 24. Skall upp vid 4:30 och räkna in 162personer i bussar 3st. Jag ser ut som en skogsmulle. Inga linser isatta. Inga pengar.
Min kollega skall stå nere i receptionen och skicka upp alla 300 meter mot bussarna. När alla nycklar kommit in då kan hon åka med alla 3st bussarna 1,5 timme mot Barcelonas flygis. Jag går upp och sover. Vad hände?
Jo, jag började inse att min kollega inte skulle dyka upp. Så jag själv med argsinta turister får klara tutti själv 🙁 . Jag packar in alla i ett försök till deras rätta bussar. När klockan är 5 då man måste åka,kutar jag ned till receptionen och mannen ger mig en lapp som det står att 4 rum ej lämnat in sina nycklar….. PANIK!
Tänk att vi befinner oss på en höjd på ett högt berg på slingrig väg. På båda sidor är det i stort sätt bara stup. Där framme ser jag kossor som tar upp vägen 🙂 Snacka om att det var surrealistiskt 🙂
Jag ringer alla rummen. Ingen svarar. Vad göra? Jag måste bara skicka iväg 2 bussar iallafall. Jag ringer min chef. Hon ger mig instruktioner hur att lösa situationen. Problemet är att det tar 1,5 timme att åka in till flygis. Jag måste stanna och se till att ALLA checkas in och berätta för dem hur de skall ta sig mot säkerhetskontrollen ( ungefär som man talar med barn…vissa har nämligen icke varit och rest på egen hand förut…). Ena chauffören måste vänta på mig till kl 8 – 8:30. Jag måste åka tillbaka 1,5 timme. Bli avsläppt 3mil från mitt hotell för att hitta ett hotell att gå in på och be dem att ringa en taxi.
Jag kan icke kommunicera med chauffören så det är kaos osv…. 🙁
Ena söta kossan.
Det är bara att åka. Jag har panik över att jag icke vet om jag har lämnat 7 personer som ligger och sover på hotellet. För vad jag precis fått reda på från 80 arga svenskar vid bussarna kl 4:30 är att ingen väckning har skett från hotellet och att frukosten var dyngan själv. Yes, vad underbart det är med negativitet vid 4:30 🙂
Min chef ringer mig. Hon säger att hon väckt 1 par som måste sätta sig i taxin och betala den resan på 1700kr. Andre människan som blev väckt av min chef var argare än ett bi. Han hade inga pengar, inget kredit kort – nada. Han skulle dessutom ha sig en smörgås innan han satte sig i taxin som han tyckte vi skulle betala(???).
Jag sitter i bussen. Jag hör hur en dam säger bakom mig; ” Det regnar in….” Jisses, tänker jag det fattas bara detta. Jag giver henne min jacka som skydd för denna spartanska buss från 1962 som det regnar in i 🙂
När hon efter 1 timma ger mig den tillbaka lite lätt över mitt huvud så rinner det ned en flod på min högra axel…hahahah!
NU har jag 2 val möjligheter! Det ena är att vara argare än någonsin. Det andra är att välja glädje. NI vet vad jag väljer, eller hur?
Tjuren Ferdinand var den ende smarte. Han ställde sig fint åt sidan och släppte fram oss. Han är super lycklig för i Katalonien har man total förbjudit all tjurfäktning 🙂 !
Jag kommer fram till flygis. Gissa hur många som klagar på diverse saker i de 2 köerna vid incheckningen? Jag är vid detta laget ännu gladare med ännu mera energi. Det smittar utav sig minsann. När jag till slutligen har arga farbrorn som fick ta taxin framför mig så är måttet rågat. Han har lyckats dra med sig en liga på 5 personer som alla står och klagar mot mig på diverse småsaker som är så löjliga så jag skulle vilja skicka ett stort krig mot Sverige så de alla får lära sig vad som är viktigt i livet.
Jag tar tag i mannens axel och säger högt glatt och roligt; ” Vet DU nu är det så här fina du… NU väljer vi glädje. VI orkar inte vara arga längre. Tänk på allt vackert du upplevt i detta landet och alla minnen som är goda…” ALLA blir tysta. De tackar mig och vi guider för ett utomordenligt arbete. ADIOS!
Jag inser att jag ej kan knappa in några timmar sömn i bussen tillbaka då den bussen lyckats att icke hava ett långt säte längst bak….kan det bli värre? Jag är hemma vid 10. 5,5 timme senare…. Gissa vad som händer vid 14:30 samma dag?
Jo, jag skall tillbaka till flygis igen 1,5 för att hämta ett nytt svenskt gäng. Vet ni vad som hände när de anländer? Jo, hälften av ligan får stå och vänta på andra ligan för deras baggage har ej kommit med från Stockholm …hahahah! Tror ni att de är glada de som får vänta en timme på dem?
Lilla Smilla<3
Det var en helt fantastisk upplevelse. Jag fick ännu en gång lära mig att om man tänker om och tänker positivt så blir det alla tiders. Nästa dag upp vid 7 igen ( idag) och sålde till alla svenskar i min grupp 🙂 !
Finns bara en sak att säga; ” Tack Kay Pollak, du är min mentor, utan dig hade jag varit en sådan där arg Veronica med massa dålig energi och skällt tillbaka på alla som skällde på mig.
VÄLJ GLÄDJE !