Smärtsamt lovar jag att det är. Jag klarar mig rätt bra. Jag kan vara glad och sãga ett bestämt, nej tack! Det är värre för Leonardo att klara utav att inte ge utav hela sig själv. Han hamnar i ljugeriet mot de fattiga.
Ni vet lovar hitan&ditan – det blir jobbigt i längden !
Verklighetsanknytningen när vi ser allt det smärtsamma hos dessa otroligt snälla kenyaner bygger det för mig på en berättelse ur ens förflutna, något som har varit, aldrig något som kommer.
Vad jag ialla fall hoppas.
Imorse gick vi flickor in mot lille byn. Vi sökte efter masai-folket. Vi fann honom. Jag handlade vackert masai (stort) halsaband…ser nog ut som messias när jag kommer spatserandes med detta i Europa.
Medans jag är tydligt från norrland och gör det enklaste möjliga för en affär, så är italienskorna betydligt varse om exakt precis tydligt vad de vill hava runt skallen. Här lãggs schema hur deras halsband, armband, hårprylar skall se ut – och tro mig det handlas till släkten oxå 🙂
Nu håller vi på att bestämma oss fõr om vi skall ta ytterligare ett flyg för safari trip! Jag hoppas. Dock är det svinigt dyrt, runt 800euro per person.
Jag vet att det kommer vara en otroligt emotionell upplevelse för mig att se alla djuren och leva i tält på natten och höra stora kissekatten smyga omkring. Scary men skoj !
