Man passar som inte riktigt in i den här ”rika” världen. Syns liksom långa vägar att man inte riktigt har alla hästar hemma när det gäller ”de rikas-kod-regler” ! De har en speciell aura runtomkring sig. Inte sagt att den auran skulle vara skojigare att bära. Den kan jag tycka verka vara rätt tråkig ibland. Alla är stöpta på samma miljonärsvis. Precis som alla medel eller låginkomsttagare är i en by utanför Skellefteå.
Alla har en speciell hy som är slät som den underbara gåslevern som jag icke kan motstå till varje lunch…det är ett som är säkert!
Hyn är helt felfri och lystrig som karlavagnens stjärnor. Fransyskorna har lika lite smink som italienskorna dvs obefintlig. Mascara är inget för dem. De ser helt galet naturligt, friska och rynkigt vackra ut. De skrider fram alla ladies i denna by med allt lyx du kan tänka dig. Och denna lyxen är inte Troppan eller St.Moritz skränig…den är så subtilt elegant och lyxig så jag har svårt att andas över hur de kan få till det.
Det känns så konstigt hela tiden för mig, för jag tänker…MEN wooow, hur kan hon ha råd att ha den där pälsen som jag vet kostar 300.000kr, med tillhörande pälsskor, hermes bag, klocka från patek, ungar som alla de 2 kommer iklädda med små söta cashmere luvor med päls på toppen, jackor Moncler och t om ungarna har man köpt små gulliga LV praktiska väskor till 🙂
Så där satt jag i min kungastol i måndags och tänkt när jag tok glodde på allt och alla. Helt plötsligt kom jag på att… jamen de är ju vana med detta. De har ju alltid levt så. Jag är förmodligen den enda som glor oxå. De skulle endast glo om de kom någon med Peak Performance jacka och Helly Hansen luva ihop med en kånken. Alla är ju lika här, det är ju jag som är annorlunda som INTE har en jacka för 300papp och senaste tods stövlarna med Brunello tröja som börjar från 12.000kr och uppi uppi….
Vad jag menar att jag inte ”riktigt” passar in, är till 80% positivt. De känns spännande att vara annorlunda skojigt yvig och pratglad i en värld där ”nästan” alla håller sig inom sin egna lilla privata sfär inom 30cm vardera håll. Och än om jag försöker vara lite mera tyst eller klä mig lite mera konservativt så kommer det aldrig att bli som ”dem” för sig, eller klär sig – jag är en sådan där bergsfast stenbocksqvinna som aldrig någonsin kan ändra min personlighet för sådant strunt.
Jag vet några som försökt och försöker när de träffar ”rikt” men de blir bara så himla lustigt tråkigt och de kan knappt andas för allt de have in mind is too think about others opinion….för de känner sig inte ändå bekväma.
Nej, nu vila. By the way…Vi åt lunch på Mcdonalds(????) Detta året blir mitt år. Legot visste inte vad en ”meny” var 😉 Han tyckte jag verkade Mcdonalds proffs som sprädde ut ketchupen och peppar på pappers underlägget! Humorn är oändlig, varje dag!
