Det ar magiskt att vakna upp i ett rum med en diamanthog nedanfor sangen, och guldtackor i byraladorna. Badrummet i karamell rosa med blommrankor som pryds som en cornige ovanfor dig nar du gor dina dagliga behov pa den marmorerade toaletten, som ger an minnen fran hur det kunde varit pa Dantes, da Vinci’s och Donatello’s tid. Problemet ar att vi ganska snart ta denna atmosfar for givet.
Om detta forsvinner kommer man att sakna och langta efter dessa tackor i byraladorna, och att kunna spegla sig i alla guld speglar vart man an vander sig om … Nar de val kommer tillbaka igen, sa vardesatter man detta mycket hogre an vad man gjorde om man varje morgon ”tvingas” vakna nedanfor sangen och leka med alla diamanterna.
Jag&Maja vid en utav alla 100tals sma trappor i Venedig.
Jag&Davide pa vag till middagen pa anrika hotellet Principe.
Nattlig vy fran deras balkong. Helt fantastiskt !
Morgon vy fran samma balkong, fast at hogra hallet.
Har vantar var gondola som tog oss till var lunch restaurang ut pa en annan udde igar. Trodde aldrig jag skulle aka gondola som tokiga turister och spendi spendi, fast det ar ju bara karneval en gang per ar 🙂 ! & vi ar inga turister, sa halva priset 🙂
Att vara guldtackor och diamanter nagon helg gor susen – att vara otillganglig. Dock finner jag det lite svart, for jag vill alltid vara nara de jag alskar… fast som sa mycket annat tar folk an for given… Sa, framfor mera otillganglighet. Den fina tanken: ” Man vet aldrig vad man hade, innan det ar borta” ar ett lysande exempel pa ”guldtackor&diamanthogar !!!