Jag påminde en väninna idag om att hon stängde av mig några gånger på skype. Ett par år sedan nu. Hon blev påmind om att hon då, tyckte jag var en negativ rackare och att jag gav väl knappast de mest uppmuntrande tipsen. Inte för att hon bad om dem, bara för att jag ville kontrollera och tyckte min negativa dynga var den bästa…. så hon verkligen skulle förstå.
Det är häpnadsväckande hur hänsynslös folk kan vara.
Vill människor inte försöka gå de där milen i andras skor, eller är de bara så sjukt egoistiska? Folk är allmänt sjukt oförstående för hur andra känner och vad de varit med om. Jag menar inte att någon skulle snacka om sådant som varit utan bara hava vissa livscykler i åtanke, och att påminnelser behöver ej göras.
Jag tänkte på detta när jag idag talade med min vän som hade en del funderingar och inte var mest happy. Även fast hon ej var mest happy så kom det aldrig ett endaste negativt ord från henne om mina funderingar…..
Jag finner det ofta att den här kyliga svenska missunnsamheten kommer smygandes fint formad i en mening. Att man gärna vill få fram att det är inte så enkelt att lyckas i den nya arbetsrollen. ”Nehe??! Hur kan någon annan veta det… om hur det kommer att gå för mig innan jag ens börjat? ”
Och det är klart att antingen börjar jag tänka på smygiga neggi neggi kommentarer eller så tänker jag att ”hon” ( det är oftast en hon) är det jätte synd om – Det är inget vidare skoj det heller.
Jag kan säga att jag blir verkligt överrumplad över när folk redan har latent inbyggt i sin hjärna att inte ta upp negativa saker som man diskuterar. Som min vän idag. De är få och de finns där ute. De är dem man skall hålla sig fast vid och inga andra.
Jag orkar inte vara förstående längre över att vissa personer mår dåligt eller lever i någon typ av såpbubbla och kan slänga ur sig vilken dynga som helst. Jag vet att livet inte alltid är i synk med alla MEN hur mycket orkar man lyssna på tills man måste dra vidare?
För väldigt ofta så när folk är neggi neggi eller känner att de lever på någons sorts ”storhetsvansinne´s-nivå” så blir dessa människor oändligt hänsynslösa.
De är väl medveten att man easy easy kan halka tillbaka till NOLL, igen….eller att de kan börja bli positiva 🙂
Tacksamhet är ett fint superlativ.
Idag förstår jag att min vän stängde utav skype. Jag skall börja göra likadant eller inte svara alls.
Jag glömde en maträtt av alla de där vid den stela Michelin ristoranten… Och tror ni inte att det var en lever-bit – Usch. Jag klarar inte segt lever-kött-bit. Mammas lever biffar är goda med massa lingonsylt och gåsens lever….. men lever från ett köttigt stort djur – Blääääää!
*Likaså att man måste ju själv fatta när folk vill dra vidare…. Alla är fria att dra… Varför ha folk runt sig som aldrig gör en glad?
