Kan man verkligen ha adhd och vara förälder?
Många funderar nog på just det och vad som skiljer sig från dom utan diagnosen. Ibland hör jag hur folk gör sig till med en röst som om man är ett litet barn som säger ömkande ”men oj har du adhd och har barn? Hur går det lilla vän” jo surru det går alldeles fucking kanon med mer hörsel och uppfattning än många andra och med snabba reaktioner och ett varmt hjärta fungerar det alldeles utmärkt.
Får ofta höra att jag har ett grymt tålamod med energi att orka och hinna göra saker, och att de utan adhd aldrig skulle orka det jag gör. Alltså jag är en människa precis som alla andra levande av kött och blod, jag har bara råka fått en satans diagnos med ett namn som jag inte borde skaffat känner jag för stunden. Och varför önskar jag det då? Jo för att folk och myndigheter ständigt tror man är handikappad och helt bakom flötet. Fasen jag typ hatar alkohol och hatar defenenetivt droger, gillar inte våld och jidder, konstigt va? med tanke på att det står adhd i mina journaler. Jag äter inte medicin utan bara MAT! Råkar bara vara en lyhörd förälder som älskar mina barn och som peppar dom positivt i livet.
Varför hakar folk upp sig på att man ska ha det svårt som förälder pga en diagnos undrar jag. Inte fan vill jag sitta i ett hörn utmålad som att man inget kan. Nä kul ska livet vara men seriöst och positivt drivande för inget är omöjligt! Oavsett adhd eller inte! Självklart kan man vara förälder och ha adhd:)
