Efter ledigheten kommer arbete

Vore det att jag trivdes till 100% skulle jag inte ha emot att arbeta igen. Brukar normalt känna glädje att komma tillbaka till rutinerna men faktiskt tar det emot just nu.  

För två år sedan fick jag min adhd diagnos, ett skönt lättande besked i början med i slutändan hade jag gärna bara vilja vetat det men inte i journalerna. En diagnos jag egentligen vill radera bort lika som jag inte vill vara utan den. Adhd är superkrafternas diagnos som kallas som funktionsnedsättning men för mig är så kallade normala funktionsnedsnatta eftersom dom oftas tänker i ett trögare spår. Att jag inte kan (Vill) betala en räkning handlar om att jag inte har intresse för det ämnet och har då fixat att andra gör det åt mig vilken handlar om att jag sparat den energin åt saker jag tycker är viktigt istället. Det jag inte har intresse för lejer jag bort helt enkelt vilket handlar om snabbt tänkt med problemlösning än hinder. Att jag råka tänka snabbt med olika vinklar utan att tänka svart eller vitt är för mig en fördel men det verkar vara svårt för andra. 

Jag är dömt med en stämpel i pannan att jag har adhd men jag kommer inte låta dom som dömer vinna över mig. När jag fick min diagnos gjorde jag det jag måste, jag berättad för mitt arbete och fick då inte arbete kvar med det jag jobbat med i flera år redan där jag klarat alla tester i klassrummet som i tjänst. Jag sa ifrån och vann tillbaka min tjänst.  Vet att det cirkulerar massa påhittade rykten på företaget om mig och det komiska är att vissa jag hälsar på i fikarummet som ler fint och låtsas vara trevliga är dom som snackar skit när jag inte är där sen.  Vet att det finns en hög med diagnoser på mitt företag samt en sjö av tillstånd som inte är lämpat men allt hänger på att alla ska precis som jag vara ärliga och berätta det. Nu är inte fallet så att folk är ärliga då dom inte vågar eftersom de kanske inte får behålla sin tjänst då.  Det är hårda regler som ska följas för alla och inte bara jag. Av 800 anställda är jag inte den enda med ADHD den saken är säker eftersom   ca 1 barn i varje klass har adhd. 
Adhd är vanligare än vi tror men alla har inte enbart adhd utan det flesta med diagnosen har en dubbeldiagnos. Min adhd är inte som andras adhd utan allt är helt min personliga eftersom vi alla har olika personligheter. Vi har en tråd vi känner igen oss i men vi är alla unika. 

Jag har stått ut med gliringar och mycket sedan jag kom ut med min diagnos men är kvar eftersom det positiva är det jag lägger mitt krut på, älskar hjälpa människor och göra det lilla extra. Inget i mitt arbete får påverkas pga min adhd står det i reglerna men är jag för snabb tex  med att upptäcka saker som skulle kunna bli katastrof om jag inte hade öga för saker som andra annars tex blundar för, har jag då påverkat det fel pga min snabba adhd om andra dvs tjänar på det oavsett vad?  Hinner jag avvärja en olycka eller rädda en person som kanske är i fara pga min känsla och snabbhet har jag då misslyckas eftersom jag råka ha adhd eller gäller det bara om det skulle vara något negativt som kan slå emot mig som person?  Inget i min tjänst får påverkas av min adhd enligt reglerna?. Alltså allt med andra ord = hela jag som person.  Nä jag ska trippa på tårna helt enkelt och va glad som ens får arbeta, trots att jag älskar mitt arbete i sig och snart vart på samma ställe i 7 år!   Ser ljuspunkterna hellre iaf trots allt negativt som finns.