Danderyds kommun där de rika bor och även Många politiker har ett avtal med Migrationsverket att bara ta in 19 st ensamkommande flyktingbarn. Vad generöst med HJÄRTA kommunen guldsked har! Bedrövligt att dom sprider ut det på andra kommuner.  Öppna era hjärtan sa Reinfelt…..

Ny adress och skolan/ Kommunen verkar inte fixa ett busskort åt eleverna.  Åker på köpa ett själv alt måste sonen stanna hemma eller byta skola, vad annars tänkte Lyckebyskolan och de som bestämmer vilka som ska ha busskort.  Vi struntar i säkerheten och framtiden, vi ruckar på eleven istället och rör upp tryggheten. För någon vecka sedan va sonen utsatt för misshandel och hot och varför ska min son känna oro? De som ger busskort verkar tycka att 6.1 km är en ok sträcka att promenera.  Har då dragit av lite sträckan så vi säger 6.3 km. 

Tack för att den ansvariga inte ringer upp som lovat eller ens svarat när man försökt nå den.  6.1 km är inte ok och inte heller att vi ska byta skola eller köpa kortet själva. Barn har Rätt till sin skolgång och inte att inte komma till skolan där framtiden byggs! 

Hostan och snoriga näsor tävlar om uppmärksamheten just nu. 

Finns det något segare än detta, feber hosta och rinnande näsor, magsjuka kanske är värre kom jag på. Hoppas inte på den i år då vi bara har ett badrum.  Ungarna har flyttat ut i hallen, mitt bland alla kartonger å grejer, rakt i gången där vi alla ska gå och vi får inte gå på deras säng.  Hårda bud här i lyan sv små cheferna. 😉 

Mina tankar på varför jag bloggar  

Vet att det vart dött på skrivandet senaste veckan och svaret är att bloggen i sig strulat samt att flytten med internett problem på köpet bromsat mig ihop med att alla blivit sjuka.  Just nu rinner näsan något fruktansvärt och halsen bränner på mig samt ena dottern, vi kämpar emot detta virus eller va det är. 

En sak jag inte pallar, det är strul och jag kommer då av mig enkelt och blir passiv.  Hatar att bloggen strulat med Word press.  Vet att läsarna vill ha mer om adhd och livet men även där tappat suget på skriva. Varför skriver jag? Är det värt skriva? Vad vinner jag på det?  Frågorna är många och ekonomiskt? nej NOLL så där bocka jag av det.  Började för att öppna mig själv och för att erkänna min diagnos som jag idag ifråga sätter i min hjärna och mer om det senare.. 

Jag har kommit långt i min kunskap och hypen om min egna adhd har mattats av med hjälp av just skrivandet.  Skriva är ett grymt verktyg för mig men ibland vet jag inte vad jag ska bjuda er på.   

Fundersam och kluven är förnamnet 

När hela familjen drabbats av hosta och feber. 

Kroppen är seg och vill inte vakna, ett tryck i skallen ligger i sedan hela förra veckan och nu kopplar jag varför. Hostan har tagit över ihop med smärtan i halsen och näsan, på det i natt fick jag ont i käken också så jag blev tvungen ta Ipren.  Hade tydligen svettats som en tok när jag väl somnade runt 3.30 i natt.  Barnen alla tre är sjuka, den minsta är piggast iaf.  En vecka på dagis han vi innan höstens första epidemi kicka igång, men nu tror jag detta kommer från en vän som hostade då den va på besök förra veckan innan flytten.  

Ville blogga igår också men då kroppen inte orkade bry sig om skriva så fick det bli utan.  Ibland behöver man tid utan skriva.  Det har vart lite funderingar på detta med adhd senaste veckan och jag har börja intressera mig för skillnaden på oss med ADHD/ ADD, vad skiljer oss märkvärdigt och vad är lika.   Ibland funderar jag på om jag fått fel diagnos, känner mig för trög och när jag träffar andra med adhd kommer känslan av hur olik jag är dom,  jag känner mig stressad av mångas hyper.  Kanske har fått fel diagnos vad vet jag.  Lite att läsa om iaf har jag fixat mig. 

Lite panik med plats hemma att lägga alla saker, samt att alla grannar ser in. 

Kastade oss lite panik spontant till Ikea vilken kan knocka vem som helst. Ikea kan kännas som en mardröm och det kändes exat så igår. Jag vill bara snabbt in och ta skiten man ska ha. Fattar inte alla dessa pilla klämma och känna fasoner folk har för sig.  De måste vara stressens helvete till hus som vi inte kan vara utan helt enkelt. Det är inte Ikea i sig men människorna i grupp som bromsar upp allt och som beter sig konstigt, shopping freaks goes Bananas. 

Nu har vi iaf lite trådbackar å rullgardiner, nu saknas en händig som vill klippa såga och borra, inget jag gör, blir jag rättad som jag alltid blir då kan det vara. 😉    Hemma igår hade Whilliam fixat kvällsmat så duktigt och idag vaknade jag och Christel med halsont vi också.  Känns så surt att alla blivit sjuka men bara att kämpa på.