Det ekar en aning i mitt huvud för tillfället. Samtidigt som jag sitter och planerar veckan, mail, reportage, intervjuer, artiklar, pressmöten (etc etc osv mm, vi ska snart gå igenom en redaktörs arbete) så hör jag hur någonstans i bakhuvud låter som en slö motorsåg som spottar och fräser. Rostigt.
Ägnade gårdagen åt att bearbeta en halsbränna från helvetet och magkatarr, så det här blir starten på nya veckan. Det ni ser framför er är kanske en fjärdedel av det skit jag likt pesten spridit ut över halva kontoret. Eller, det jag tror är min kontorsplats men som råkar kräla och ta över halva kontorsön.
Hur mår ni mina kära vänner? Jag är genuint intresserad och vill verkligen att ni berättar. Spotta ut bara. Hur mår ni? Vad gör ni?
Jodå jag mår väl bra, lite mycket i skolan nu bara…pluggar upp mina betyg på komvux och har en del läxor + projektarbete + jobb + träning + vänner och pojkvännen som ska hinnas med. Men annars går det bra, går bra med killen..firar 4månader imorgon, dock känns det inte riktigt kul för det är även min mammas årsdag (6år sedan hon gick bort) känns som igår 🙁 så frågar du samma fråga imorgon så lär du höra ett svar och det är: ångest. Hur mår du själv? Svara gärna! =)
Sitter på min friskvårdlektion och lyssnar på när min lärare pratar om gasutbytet som sker i lungorna. Det är skittråkigt och jätteintressant på samma gång. Mår bra, är hungrig för hann inte äta frukost för min säng var alldeles för skön, men snart äre dax för lunch! Känner mig förövrigt ruskigt snygg idag! vaknade helt enkelt på rätt sida, taggar jobba efter skolan också, skitskoj ju!:) hoppas din dag blir lika underbar som min! livet leker helt enkelt i tvåan på gymnasiet
Japp, Sarah! Har jag förresten sagt hur många gånger jag velat krama dig pga fin i lillhjärtat och klok i lillhuvet? Om inte, många.
Jobbigt med halsbränna osv! Hoppas att det har blivit bättre nu.
Jag har lite ont i hjärtat. Pga en kille som är en vän som är mer än en vän men som inte vet om han vill det eller inte. Som jag inte riktigt får vas ledsen över, för att det är min bästa väns pojkväns bästa vän (inte så krångligt som det låter) så det ska vara okomplicerat och lätt för att det knappt är något mellan oss. Men det är lite svårt eftersom han är typ världens finaste. Det är synd. Får väl intala mig att han inte alls är det. Men det går liksom inte så bra. Tyvärr.
#28 Ellen
Aoutch, inte den bästa av upplevelser denna eftermiddag hör jag! Dräm till grabben med en toffla och berätta att det är dags för honom att ta hand om dig. Vi fattar inte alltid det. Tro mig…
#27 Mimmi
Ja jag har precis avslutat min dos av sjukdom (som måste ha varit skapt av Satan själv).
Gymnasietiden för mig var lite speciellt. Jag var inte riktigt redo för skolan, bytta och tog lediga år. Så jag förstår att det är kämpigt, men så värt det i slutändan. Det är så få år av ditt liv, och tro mig väl ute i arbetslivet kommer du någon gång längta tillbaka till det simpla livet bakom skolbänken!
#26 Matilda
Vore det inte förbannad synd att ägna så mycket energi åt det negativa när du fått en sådan förbannat härlig chans för en utmaning och äventyr? När jag lämnade Sverige för att arbeta i Colombia grät jag mig genom hela den 30 h lång resan då jag flög själv. Jag hade precis lämnat ett avslutat förhållande. På plats, bestämde jag mig för att den här chansen bara kommer en gång i livet. Sen kom de stunder då jag satt och badade fötterna i det karibiska havet, under en palm och tyckte vardagen var förjävlig. Då var det bara att börja skratta.
Ta vara på din tid i London!
#25 Kari
Inte konstigt att allt är lite upp och ned i vardagen mycket som händer och många blandade känslor. Tycker annat vore konstigt. Sen kan det mycket väl vara så att dina tyngder kanske inte alls behöver ta så stor plats som du tror. Kan det inte vara så att det roliga väger mer? Det tror jag allt.
Modigt av dig att satsa så stort! Ge dig en eloge istället!
#24 Louise
Jag förstår att du dansar på moln! Vilken fantastisk känsla att ha hittat varandra! Önskar er all lycka till, och glöm inte att skicka bilder från bröllopet!
#23 Camilla Andersson
Bra fråga Camilla. Jag är själv hopplös inom området så mig är den sista du bör rådfråga. Tror dock det bara kommer ifatt en om man inte tillåter sig själv att känna. Gör det ont, så gör det och ska få göra det fram till den dagen du känner att du fått nog.
#21 Isa
Haha, jag är ju den ynkligaste av alla när jag själv blir sjuk och lyckas aldrig bota mig själv. Så allt jag kan komma med är ett "krya på dig" men någon annan här kanske kan komma med några husmorsknep till Isa?
#17 Delia
Fortsätt att umgås med dig själv! Det är den största anledningen till varför jag gång på gång, dag efter dag satte mig själv för en kaffe, lunch eller middag. Gick en promenad eller hittade på någon aktivitet för mig och mig själv. Nu är vi bästa vänner, jag och jag.
#12 Amelie
Undrar om du inte kom på svaret själv medan du fick skriva av dig lite. Det låter helt klart inte speciellt sunt och det tror jag inte att någon egentligen behöva säga till dig? Du behöver inte avsluta hela kapitlet, men jag tycker du ska ta och se omkring efter andra äventyr och möjligheter. Tycker du inte?
#11 Ann
Om jag ändå visste det Ann! Här tror jag en klyschorna finns av en anledning. Släpp bara taget och låt det hända. Tror inte kärlek är till för att förstå sig på eller fundera över. Du blir inte lyckligare av att vara kvar där du är nu, utan visdom, så kör på bara!
Jaa, jag mår bra idag! Saknar mina nära och kära, och är lite allmänt förvirrad ang livet, men överlag bra. Hade du frågat mig för en vecka sedan, hade det inte varit lika bra. Då hade jag suttit uppe i mitt nya au pair-rum med darrande underläpp, till och med gråtit både en och två tårar, frågat mig själv varför jag lämnade min trygga, bekanta vardag bakom mig, för ett liv i ett annat land, långt långt bort från allt. Men idag är det en fin dag här i England, solen kikar fram mellan höstlöven i trädens kronor och jag har börjat komma in i allt det här nya. Ser det som en utmaning, en chans och ett privilegium att få chansen att lära mig nya saker, träffa nya människor osv.
Mår du bra?
Hej Cimon:)
Jag dansar på små moln och mår fantastiskt bra! Om 10 dagar gifter jag mig med min älskade Micke:)
Det tog mig 28 år och en del tveksamma grodor att träffa honom men sedan november 2008 har jag mått så oförskämt bra att det finns inte.. Den 24 september smäller det. Då säger jag JA JA JA!:)
Hoppas du mår bättre Cimon. Jättefint inlägg om dina föräldrar.
Kram Louise
Jag vet inte riktigt hur jag mår. Min pojkvän(som inte är min pojkvän längre) gjorde slut för snart en månad sen(vi var ihop i 5 år). Vissa dagar går bra men man grubblar ju ganska mycket och gråter en liten skvätt då o då. Uuäh, orkar inte. Varför ska livet vara så jävla jobbigt för?
Kommer snart tillbaka och svarar! Kul att få prata lite med er igen! Snart kommer det vara mycket lättare för mig att svara på era kommentarer så vi kommer kunna ha dialoger med varandra varje dag!
Fortsätt berätta, ni är (om ni vill) helt anonyma både för mig och de andra, så passa på att bara få lätta lite på trycket.
#10 Karin
Likgiltigheten är verkligen en av mina värsta fiender. Ett tips är att prata med någon utomstående eller proffs, dvs psykolog eller dylikt bara för att få saker på plats. Det behöver inte vara svårare än så, att det blivit lite huller om buller, och genom att växla några ord blir plötsligt väldigt mycket, väldigt klart för en. Ett litet tips bara.
Hoppas det löser sig!
#8 Ninja (sarah?)
Skönt att det släppt då och att du kan fatta fokus på rätt saker i livet istället. Körkort, om man ändå hade det!
Det är bra med mig tack. Stressad, trött och fundersam som vanligt, men mycket, mycket nyfiken på den närmsta tiden. Det händer så mycket så mycket!
#7 MIIIC
Först och främst, tack för ditt mail! Vi ser till att det blir riktigt jävla bra ska du se.
Ja, ibland är det bra trassligt i vardagen. Men det är då det känns riktigt ordentligt när det börjar ljusna igen. Helt plötsligt räcker det ju med väldigt lite för att du genast ska känna att du är på toppen av berget!
#6 Petra
Wow! Vilket jävla flyt du har kvinna! Kom ihåg den känslan när du möter ett hinder i livet, att ibland släpper det och fy satan så skönt det är.
Tycker du gör helt rätt i att åka till föräldrarna. Finns inte mycket som slår att få bli liten igen och ompysslad av sin familj. Då är jag själv som lugnast! Hälsa familj och Piteå!
#5 Louise
Haha, tänk att det där klippet fortfarande går hem. Vet inte riktigt vad jag tänkte med när jag stod och dansade för mig själv…
Ärsch, bara jävligt smickrande! Ha en fin dag Louise!
Goddagens Cimon!
Jag kan inte säga annat än att det är finemangsfint med mig! Om man bortser från min förkylning och stress kring min flytt då förstås. Men nu, förstår du, att jag har absolut ingenting att klaga över. För nu har jag flyttat, till världens finaste lägenhet och till mitt alldeles egna rum, tillsammans med två av mina fina vänner. Jag kommer att åka hem till min kära familj i min hemstad Piteå under helgen, bara för att vara! Och som toppen på moset väntar jag och hoppas på att få besked om ett nytt jobb i veckan, så håll gärna tummarna för mig! (På tal om trollen så fick jag beskedet nu i skrivande stund, och jag fick jobbet!)
Så nu är kapitel två startat under mitt andra år som Stockholmsbo. Och visst känns det fantastiskt!
Ha det fint Cimon!
Petra
Är väldigt tacksam över att jag mår psykiskt bra. Lättnad efter ett år nere i skiten. Fokuserar på att hinna göra det jag vill som just nu är att ta körtkort och plugga. Du?
åh Cimon! om du kan, blogg oftere! er innom bloggen din hver dag.. he he..
’om sanningen skal fram’
jeg prøver bare å komme meg på rett spor, tilbake, eller videre. og ikke falle av når livet så vidt er begynt. det bare er så mye, er så sliten. men prøver mitt beste å holde meg på bena.
men til tross for det er jeg glad, litt lykkelig:-)
Goddagens Cimon!
Jag kan inte säga annat än att det är finemangsfint med mig! Om man bortser från min förkylning och stress kring min flytt då förstås. Men nu, förstår du, att jag har absolut ingenting att klaga över. För nu har jag flyttat, till världens finaste lägenhet och till mitt alldeles egna rum, tillsammans med två av mina fina vänner. Jag kommer att åka hem till min kära familj i min hemstad Piteå under helgen, bara för att vara! Och som toppen på moset väntar jag och hoppas på att få besked om ett nytt jobb i veckan, så håll gärna tummarna för mig! (På tal om trollen så fick jag beskedet nu i skrivande stund, och jag fick jobbet!)
Så nu är kapitel två startat under mitt andra år som Stockholmsbo. Och visst känns det fantastiskt!
Ha det fint Cimon!
Petra
Madelene Haha, du skulle sett mig i den fasen. Bokade jag in en kaffe med en vän fick jag hjärtklappning och presationsångest, blev stressad och bokade av. Jag har inga som helst rutiner då, har du det nu?
Catharina Jag befinner mig också i det stadiet från dag till dag. Man undrar om man ska sluta sträva och bara nöja sig? Blir det inte bättre än så? Men det blir de, lita på mig. Varje gång jag trott att det är över, nu blir det inte bättre, så händer det plötsligt.
Håll ut så ska du se. Men det kommer inte heller gratis. Det gäller att du får offra en del blod, svett och tårar.
Jag kan inte sluta oroa mig och stressa om absolut ingenting. Det är småsaker som inte vill försvinna från mina tankar. I övrigt så mår jag bra. Tack som frågar.
Genuint? Okej, vi kör.
Jag mår bra i allmänhet men oroar mig för mycket. För att jag kommer vara arbetslös för alltid. För att det aldrig kommer sluta regna. För att jag alltid kommer att vara tjock. För att jag aldrig kommer att träffa någon att bli kär i. För att jag har för dålig kontakt med mina vänner. Sånt man oroar sig för, helt enkelt.
sitter i skolan och tittar ännu en gång på dig – http://www.youtube.com/watch?v=dyAbzcF_7AE
för övrigt så pryder du skrivbordet på min skoldata också,ett bildspel.ett väldigt fint bildspel,med bara dig.
besatthetsvarning på mig men du är så fin och så bra.finast,bäst.
kort sagt,jag mår bra.