Reklam. Ett erbjudande, ett överdrivet positivt budskap eller något som lockar dig in i affärerna. Och ibland briljant copy som klingar lika rent som Kosta Bodas kristallskål. Reklam finns i alla former och framför allt i stort sett över allt. När jag läser Grön ungdoms debattartikel i DN, kan jag inte annat än att småle lite. Att ta bort reklamen i tunnelbanan är ett väldigt sött förslag. Jag förstår den fina tanken bakom idén. Men tyvärr kommer det inte att göra någon större skillnad. Reklambudskap har vi haft i större skala ända sen 1920-talet. Drick Cola och bli frisk. Köp den här skönhetsburken så blir du fin och len. Och rök den här cigaretten för att bli en riktig man. Reklam är och har alltid varit, delvis väldigt snedvriden. Med bild och text finns möjligheten att förtrolla våra sinnen, till förmån för drömmen om det perfekta. Precis som reklamkampanjer kan bli både konst och glädjebubblor i mitt sinne (I’m on a horse!) så är det självklart också en värld fylld av mycket skit rent ut sagt.
Precis som de ivriga förespråkarna för en annonsfri kollektivtrafik påpekar, så framställs till exempel främst kvinnor i manipulerade bilder och får både små och stora att unisont luta sig bakåt för varje meter som rulltrappan förflyttar sig uppåt. För hur är det möjligt att se ut så där? Problemet är att de snedvridna idealen inte försvinner bara för att vi får en reklamfri färd mellan Odenplan och T-centralen. Det är att stoppa huvudet i sanden, att tro att förslaget skulle skapa ett mindre hetsigt informationsflöde som får de redan hårt ansatta ungdomarna att få en bättre självbild. Vi matas i dubbel bemärkelse, bland annat med tips på mellanmål som lovar att vara nyttiga med fin bild på stor affisch. Struntprat. Och den där glassen som ser så god ut och är väldigt ny, det är klart att barnen tjatar och vill prova. Vilket innebär några extra oförutsedda sockerbitar den dagen. Också.
Kropp, knopp och konsument. Vi matas ständigt med information om hur vi borde vara, se ut, eller leva. Men i ett samhälle som exploderar på alla sociala plattformar är det omöjligt att undvika. Jag har fått för mig att de flesta vuxna med lite kunskap, låter det mesta passera, just för att vi ju vet hur mycket halvsanningar som ligger bakom alla budskap. Jag är övertygad om att den rätta vägen och den enda, är att oförtrutet fortsätta att jobba för bättre reklam, större kunskap om de mediala baktankarna och ökat genustänk. Börja med skolan och våra barn. Lektion ett: tro inte allt du ser eller läser…
Att titta åt andra hållet, genom att riva ner mediabrusets budskap i en utvald zon, är inte den rätta vägen. Jag säger snarare fram för mer högkvalitativ reklam, rakt igenom. Och det är ingen liten uppgift.
Vissa saker får vi inte ens göra reklam för, som till exempel modersmjölksersättning. Varför i hela friden inte?! Där har vi en betydligt större fråga att ta tag i och en ny diskussion att argumentera kring. Återkommer i ämnet.