Har du sett Magdalena Ribbings etikettskola i DN?
Jag har suttit och skrattat högt under morgonen, när jag läst hennes svar.
Det finns ingen tillstymmelse till slarv eller nonchalans när folk frågar om all från presenttips till uppförande. Men då och då hörs ändå ett försiktigt gnisslande av naglar på griffeltavlan, när hon möter dumhet och ignorans.
Killen som tycker klädkod ”mörk kavaj” i inbjudan är fjantigt och frågar om han kan komma i jeans och tröja istället, får svar på tal: ”Du resonerar omoget och självupptaget, och antingen tänker du om, eller så tackar du nej.”
Och den melloaktuella frågan kring det lämpliga i att ta sig i skrevet hela tiden, får en humoristisk knor: ”Vi får väl vara tacksamma så länge artisterna tar sig själva i skrevet på scenen och inte någon annan.”
Det är en pekpinnelös, vass humor som talar sitt tydliga språk. Jiddra inte med Ribbing.
Jag älskar sånt här. Att framföra ett tydligt och konkret budskap utan knussel. Kan också med fördel framföras med ett stort leende för att förvirra motståndaren eller tvivlaren totalt.
På nästa sida hittar jag ett råd som verkligen kan användas lite oftare. En äldre dam är orolig över dömande blickar när hon äter med sked och får detta svar: ”Om det verkligen är personer som stirrar på dig med ovänliga blickar, kan du lugnt bortse från dem eftersom de i så fall är korkade och oförstående människor. Sådana personer behöver man inte bry sig ett dugg om.”
Tänk om vi lite oftare kunde tillåta oss själva att strunta lite mer i alla trångsynta personer som lever för att döma och tycka. Eller som Ribbing stilfullt uttrycker det, ”lugnt bortse från dem.”
Bevisligen behöver du inte läsa Pablo Coelho för att hitta citatvänliga klokheter. Ibland dyker livets små pärlor plötsligt upp i en kolumn om hyfs och stil. Det gillar jag.
Kommentarer är stängda.