På väg med bakterietuben till redaktionen. Har för det mesta handskar när jag åker tunnelbana och vill absolut inte läsa artiklar om hur mycket baciller jag egentligen tar med mig efter att ha suttit på säten eller trängts med folk i rusningstider. Men det är inte äcklet som fångar min uppmärksamhet just den här morgonen. Det är hotet från den gråa faran, som lurar över allt. Alla karismatiska människor som frivilligt suddar ut hela sin personliga yta, genom att klä ner sig. Jag pratar inte om töntiga makeovers för folk som inte vet hur man plockar fram det bästa i sin färgskala. Det handlar definitivt inte om pengar, stil föds man med. Eller inte. Det handlar om avsaknaden av glädje över livet vi lever. Fega mellanmjölksbeslut framför spegeln eller i affären. Nej inte ska väl jag… Det är ju inte lördag… Ta det säkra idag också…
Jag blir lika allergisk av alla dammråttor runt omkring mig, som en laktosintolerant person blir av mjölk.
Jag hade lust att skälla ut damen som stod på perrongen nyss. 80-tals klämma i det råttfärgade håret, blek i ansiktet, skrynklig grå tröja, fisbrun väska, gråa byxor och bruna skor av oklar modell. Gör vad du vill människa, men köp ett läppstift för 9,90kr på H&M, tillsammans med en färgglad scarf. Och lyft på huvudet och sträck på ryggen! Jag hade lust att skrika det högt. Jag ser hellre en överdos av Gunilla Ponténkopior som spatserar runt i stan som färgglada utropstecken än all denna anonyma gegga av färglöshet.
Du har fått ett liv, plocka då fram det bästa ur det. Jag bryr mig inte om du så skulle ha en svart sopsäck som kläder, passa då på att göra en fantasigull frisyr och grön ögonskugga till. Vad som helst, bara vi bannlyser det osynliga.
Nästa gång jag skymtar någon diffust och grått på tunnelbanan kanske jag säger något. Eller så snubblar jag bara över dig, eftersom jag inte ser dig. Samtidigt väser jag antagligen ”Vik hädan dammråtta!” Lika sur som jag blir av den gråa faran, lika glad blir jag (och alla andra kan jag lova) av ett par färgglada stumpor, brett leende eller stolt hållning.
Nästa station, färg och glädje! Var god öppna dörrarna.
Hmm it appears like your site ate my first comment (it was super long) so I guess I’ll
just sum it up what I submitted and say, I’m thoroughly enjoying your blog.
I as well am an aspiring blog blogger but I’m still new
to everything. Do you have any helpful hints for rookie blog writers?
I’d definitely appreciate it.
Vem är det som bestämmer vad som är ”vackert” och inte? Jag menar, kanske kan den personen du kallar för tristhetsministrar det svårt eller en orsak till varför denna person inte kan se sitt allra bästa ut? Håller med Niklas här ovan, att många tycker att så olika saker är fina/fula. Men att vara färgglad är enligt mitt tycke fint, men man kan vara färgglad utan att behöva köpa eller använda smink (som inte alla gör, kanske även den där tanten).
Man ska inte dömma människor för utseende eller något enkelt som gångstil, om man inte vet hela historian bakom.
Hej
Håller med i stort men betänk också att om det inte fanns motsatser vackert/fult, gott/äckligt och roligt/tråkigt så skulle man inte uppskatta saker lika mycket.
Och vad som fult för någon kan ju vara vackert för någon annan eftersom det inte finns något rätt eller fel när det kommer till våra fem sinnen.
Damen i fråga vill kanske inte synas och klär sig därför därefter (fast jag håller med dig att det är ju roligare att betrakta någon som sticker ut)
Ja, Sverige är så mkt lagom ändå, ingen får vara annorlunda eller klä sig snyggt, sminka sig fint och ha vackra smycken.
Var lite mer modig, klä dig och sminka dig hur du vill, för din egen skull!
Vad använder du för smink, vilket märke, och vilken färg?, det är så snyggt på dig….:)
Jag håller med! Väldigt många människor är väldigt tråkiga och så fort någon försöker sticka ut lite med något kul/annorlunda/färgglatt så glor folk som om man kom gåendes med en hundbajs på huvudet eller något. Eller fäller någon märklig kommentar som syftar till att ”trycka tillbaka” en i ens låda. Man sla tydligen veta sin plats och inte vara för mycket åt något håll. Nej, usch för sådana människor. Skärp till er och sluta vara sådana tristhetsministrar! Tack för en kul blogg för övrigt.