Jävla bitterkärring är det enda jag säger.
I går märkte jag att jag hade slut på mitt recept. Jag hade plockat ut alla teststickor som fanns på receptet. Jag ber damen snällt att få 1 pack teststickor, bara så jag klarar mig för dagen/kvällen. Jag vill liksom bara veta om jag och mitt blodsocker mår bra.
Kärringen vägrar, jag blir arg och frågar vad problemet är? Hon svarar mig – Du kan ju köpa,? Men snälla? Ska jag köpa ett paket stickor som jag kan få utskrivet nästan närsomhelst. Förutom i går då det var söndag.
Alltså det är inte knark eller något liknande du ger mig. Du ser ju att det ligger inne på mitt recept, men just nu är det slut. Ge mig ge mig!
Hennes sista svar – DU FÅR KÖPA!
Jag säger, jag ska bara gå ut till bilen och hämta pengar för att jag har diabetes. Det tar cirka 5 min, sen är jag tillbaka!
Men vänta, var är kärringen? Jag frågar hennes efterblivna kollegor? Var är kvinnan jag nyss talade med? Hon gick på lunch svarar dom mig.
Assä, vad är detta?! Ruskigt pinsamt!
Jag förstår att dom inte bara kan ge mig, men snälla. En grabb på 21 år kommer in och ber snällt om ett litet-litet undantag. Men vad får man tillbaka? En sur bitterfitta!
Nej, USCH!
/Diabetesmannen
HAHA förlåt att jag skrattar men det låter så roligt så som du beskriver det!! Vissa människor säger jag bara!! Fy faan.. stött på många såna genom åren… vad vinner man på att vara sån liksom??