Läsarfråga : Diabetesmannen svarar.

Ebban skriver : 

 

Hej! jag befinner mig på jobbet just nu och hittade din blogg, fråga mig inte hur. Jag är väldigt stolt och beundrar dig för att du är så öppen om allt.

Jag är en tjej på 22 år och fick diabetes för 2 år sedan. Jag har haft det tufft, jobbigt och gråtit alla dagar, jag har gömt mig själv, shh ingen får veta tänkte jag hela tiden. Fortfarande idag vet bara min familj och EN vän + pojkvännen. Men ingen pratar om något eller frågar mig.
Ibland är jag skit glad, ibland kastar jag allt i väggen precis som du.
Jag har en lång väg att gå, MEN jag kände att jag var bara tvungen att skriva och fråga dig en sak.

Min pojkvän och alla andra som har noll koll om diabetes, jag brukar få konstiga frågor som vad kommer att hända med dig senare i livet?
Jag kan inte svara, jag och min pojkvän har kommit till kritan att göra slut för min sjukdom.
Han har tydligen kunder, och läser lite här och där, att någon har blivit blind, någon kan inte klippa sina naglar, någon tappar känsel en annan blir av med benet och en massa SKIT saker, allt detta står lixom på internet väldigt tråkigt. Jag har aldrig vågat fråga läkaren vad kommer att ske om 40 år? min fråga till dig är att skulle du kunna göra inlägg om text vad som kan ske om man inte tar hand om sig, varför gör kroppen så? kan man verkligen tappa allt som jag nämnde? varför finns det konstiga fakta överallt? stämmer det med diabetes typ 2 eller VAD F*N ÄR DET FÖR NÅGOT?

Känner mig så vilse just nu, jag är en väldigt stark tjej, älskar(DE) livet, var aktiv med allt, positiv till allt, jag är vacker och hör det ständigt varje dag, har t.o.m gjort ansiktsmodell jobb så mycket betydde mitt liv men sen gick allt neråt!

Jag vill kunna ”se” framtiden från erfarna diabetikern.

Tacksam för svar!

 

 

Hej Ebban. Jag måste först och främst tacka för din kommentar. Att du vågar öppna dig, det är tufft gjort. Jag sitter här och blir tårögd när jag läser din kommentar. Jag vet hur det känns och det är varken en rolig eller bra känsla.

Tänk såhär – Försök att öppna dig mer kring sjukdomen. Prata om den, skämta om den och ta den hjälp du får. Mitt tips till dig är att prata med andra diabetiker. Att prata med en annan diabetiker får i allafall mig att känna ett lugn. Det är ofta man känner sig ensam med att ha diabetes.

Du är absolut inte onormal på något sätt, det tog 3-4 år innan jag började prata öppet om min diabetes. Men jag kände att det var den enda lösningen till att må bra. Det är så skönt att veta att min omgivning vet vad diabetes är. För tro mig, jag har informerat-informerat och informerat vad diabetes ” egentligen” är.

 Jag säger inte att du ska stå på stan och skrika – Jag har diabetes. Ta steg för steg i din egna takt. 

 

Är det du eller din pojkvän som vill göra slut på grund av sjukdomen? Jag menar, har inte vi diabetiker rätt att få vara i ett förhållande?!

Jo men visst, vi lever med en livshotande sjukdom. Men enligt min reserch så är det inte alls många som drabbas av följdsjukdomar som t.ex. problem med njurarna, försämrad syn/ blind, högt blodtryck, dålig känsel och i värsta fall få amputera. 

Du har haft diabetes i 2 år?, jag lovar dig. Du behöver inte vara orolig på ett bra tag. Jag har haft diabetes i 9 år och mår bra. Visst, jag har skitdagar jag med på grund av dåligt blodsocker. Men man kan liksom inte gå runt och tänka på vad som kommer hända om 40 år. Utan, tänk nutid i stället. Uppskatta livet och njut av dom dagarna du mår bra. 

Jag tycker främst att din pojkvän bör stötta dig i det här. Att gå skilda vägar på grund av diabetesen, det vore väldigt dumt och sorgligt. 

Kom igen nu Ebban, du klarar av det här.

 

Tänk : Jag är chefen, diabetes får rätta sig efter mig. 

 

 

 

 

/Diabetesmannen

0 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *