Idag har vi varit tillsammans i exakt 1 år och 3 månader. Det har varit en omtumlande tid. En berg-och-dalbana. Jag säger såhär, jag vill kliva av berg-och-dalbanan men inte lämna tivolit, d.v.s fortsätta att satsa på vårt förhållande, men prioritera lugn och stabilitet istället för passion. Jag har helt enkelt inte personligheten för ett stormigt förhållande. Fast samtidigt, vem vill ha ett trist, händelselöst förhållande? Det gäller ju att hitta balansen!
De flesta förhållande jag har varit i har varit jättelugna och trygga och fått mig att må jättebra. Jag inser idag att jag tyvärr inte var kär då, och när jag blir det tar det fram både mina bästa, och tyvärr sämsta sidor.
Vilka kan det vara, undrar ni då. Ellen kan väl inte ha några dåliga sidor! 😉
Jo, tyvärr är jag en typisk Jungru (mitt stjärntecken). Jag är kritisk, pedantisk, dominant och vill ha allting på mitt sätt. Detta funkar dock bara i ett förhållande där killen är mkt mer kär i mig än jag i honom. Vilket var fallet när jag och Måns träffades och anledningen till att det gick så bra i början. Men efter vi hade dejtat ett tag blev jag helt plötsligt, och oväntat kär (jag ser det lite som en sjukdom) och tappade kontrollen.
Jag tror mest på förhållanden när killen är mest kär och tjejen är snyggast, det blir bäst balans så. Och så ska man ha jävligt kul ihop annars kan det vara.
