Underbar och älskad av alla.

I och med att min trafik har ökat något på sistone har jag även fått lite mer anonyma kommentarer av det negativa slaget. Även om jag förstår att jag sticker ut är jag van att få höra att jag är snygg och trevlig i mitt ”riktiga” liv. Främst  trevlig för att vara snygg. När man sedan får höra i bloggen att man tvärtom är ful och har hemska läppar är det klart att det känns lite ovant. Det konstiga är inte att det finns människor som tänker så– det märkliga är att man säger/skriver det! Jag kan ju bara utgå från mig själv och mina egna referensramar men varken jag eller någon jag känner skulle ens komma på tanken att skriva så. Om jag surfar på en community och ex tycker att bloggerskan ser lite lönnfet ut är det inte så att jag skriver: Vad tjock du är! Det vore ju lite som att ha Tourettes syndrom.

Mitt självförtroende kommer från att jag har en bra självkänsla i grunden. Det är inte så att jag tycker att jag är bäst och vackrast jämt. Tvärtom kan jag känna mig som en grå mus brevid en del av mina tjejkompisar. Dock har jag ovanligt vackra tjejkompisar så det gör inget.

Me & miss sunshine.