Jag anser mig själv vara ganska excentrisk men här är lite saker som jag kan tycka är konstiga beteenden där ute.
1. Tjejer som behandlar sina hundar som ett substitut för en pojkvän.
Alla som känner mig vet att jag är en djurvän av stora mått som gärna lägger in bilder på min katt (eller andra djur) i bloggen. Men jag statusuppdaterar inte mitt husdjurs varenda move på FB. Jag inser att det inte finns något nyhetsvärde i att min katt/hund har tuggat på en sko eller jagat änder.
Alla har uppenbarligen inte den insikten.
2. Tjejer som refererar till sig själva som ex. ”Hugos mamma”.
Du har fått ett barn– inte förlorat din identitet. Eller? Mammabloggar i all ära men du kan väl i alla fall vara en egen person i första hand och någon annans ”något” i andra hand? Kvinnor som ”tappar” sig själva när de blir mammor är scary i mina ögon. Alltså skräckfilms-scary in a Stepford Wives- kind of a way.
3. Tävlingsbloggar.
Visste ni att det finns bloggar som enbart består av tävlingsinlägg där personen i fråga är med i olika bloggtävlingar som de länkar till. Och nu talar jag inte om några enstaka fall utan hundratals ”tävlingsbloggar” där folk desperat försöker vinna allt ifrån hemmagjorda keramikkyrkor till syntetiskt löshår. Get a real blog. Eller ett liv.
4.Nya bloggare med hybris.
”Förlååååt för min dåliga uppdatering!!!”
Ja, jag är säker på att alla dina 20 läsare har undrat vad du har varit de senaste sju timmarna.
Det där med tävlingsbloggar var något helt okänt för mig tills bara för ett par veckor sedan. Jag menar, hur orkar man hålla reda på alla tävlingar? Provade att följa en sån blogg på bloglovin och det var ju sjuukt många inlägg på en dag. Alla roar vi oss tydligen med olika saker 😉
Haha, hjälp vad jag känner mig träffad angående hundstatusuppdateringarna.
Till mitt försvar så får jag säga att det är ca 10 st människor som har följt mina flickors resa från nästan döda i augusti, till att börja bli friska hundar.
De vill självklart ha uppdateringar om hur det går, och jag har insett att statusrader tar betydligt mindre tid att skriva än 15 mail::)
Det är min ursäkt till att vara ett weirdo, jag dog nästan av skratt av beskrivningen!
Kram, Johanna