Mysigt med olikheter.

Att värna om kulturella olikheter är politiskt korrekt. Att värna om könsskillnader är däremot helt tabu. Istället försöker en del att konstruera ett tredje kön ”hen” för att sudda ut de biologiskt, medfödda skillnader.  För mig är det samma sak som att försöka få en annan hudfärg än den man är född med. Hur mycket dessa genus – purister kämpar så har män och kvinnor olika förutsättningar, exempelvis i form av helt olika hormonuppsättningar. Vi människor är extremt hormonstyrda så att påstå att kön bara är en social konstruktion är för mig skrattretande. Jag menar givetvis inte att vi ska gå tillbaka till ett 50-tals ideal där kvinnan sköter allt i hemmet (härhemma är det C som lagar mat) eller att bara flickor ska leka med dockor. Men låt män få vara män och kvinnor kvinnor.  Jag vet inte hur detta ska kunna appliceras på ett samkönat förhållande men jag kan bara tala utifrån mig själv. Personligen tycker jag att kemin i ett förhållande ligger i våra olikheter. Jag vill ha en man som är lite överbeskyddande (utan att vara macho) med lite typiskt manliga egenheter (men tillräckligt säker på sig själv för att inte vara homofob).

Att sedan män och kvinnor ska få lika betalt för samma jobb, och att kvinnor kan vara lika bra (om inte bättre) chefer än män tycker jag är en självklarhet. Men detta handlar för mig mer om att höja kvinnas status än att sudda ut könstillhörigheter.