Idag körde jag min J till Schweiz. Han kommer hem först på söndag.Vi är ifrån varandra ganska så mycket då båda reser. Men vårt förhållande klarar det bra. För varje gång han åker iväg så inser jag hur mycket jag älskar honom och aldrig vill vara utan honom. Och för varje natt jag somnar utan honom så inser jag att jag inte vill ha ett liv utan honom. Corny, jag vet. Men jag är som nykär efter så lång tid. Det är så det ska vara! Självklart så är det ibland jobbigt att vara ifrån varandra, men man har lärt sig att acceptera det.
Jag har ett tips till er som är i samma situation men tycker det är jobbigt. Tänk inte på negativa saker som kan hända. Utan tänk på att om han inte ville vara med dig så skulle han inte vara med just dig. Och om han inte behandlar dig bra, tex är otrogen, så var han heller inte rätt för JUST dig. Det finns så himla många perfekta killar där ute. Så att haka upp sig på en som har ett problem du inte kan ta.Varför älta det problemet och stå och stampa? Gå vidare.
Nöj dig inte med något som är halvbra om du kan få ngt som är riktigt bra:) Sen beror det också på omständigheterna. Men nu pratar jag om ett förhållande som inte involverar barn osv.
Jag VET att min J skulle aldrig flirta bakom min rygg eller ljuga eller behandla mig dåligt. Vi respekterar varandra och har byggt upp en sån tillit (de måste man för att det ska fungera när man är ifrån varandra mycket).
Kram och God Natt på er!