Om Monaco.

När jag fick reda på att vi skulle flytta till Monaco så hade jag faktiskt inga förväntningar alls. Hade, konstigt nog, aldrig hört talas om landet. Sen är jag väldigt dålig på Geografi också, det kan ni fråga min J om, han har många roliga historier att berätta om mig relaterat till Geofrafi:) hehe.

Iaf så visste jag inte vilket språk de talade. Jag visste inte att det faktiskt var så litet som det var. Jag hade aldrig varit i Frankrike innan så när folk förklarade att det låg och var som sydfrankrike, så hjälpte inte det mig något precis:) Men du kanske är mer geografiskt efaren än mig får vi hoppas:)

Monaco är ett litet och ett lite speciellt land. Det finns mycket olika nationaliteter och typer av människor, men majoriteten är den sk Överklassen. Här har världens rikaste människor samlats för just en anledning, skatten.

Folk är uppklädda hela tiden, något som jag har haft problem med. I Sverige eller London kan man sätta på sig mjukiskläder och springa ner på stan ostylad/osminkad för att uträtta ärenden. Så fungerar det inte här. Inte för att det är förbjudet eller inte tillåtet, men tro mig, man känner sig utstirrad och annorlunda. Här är stället där man kan sätta på sig sin finaste klänning och smycken när man går ner på stan utan att känna sig felklädd. Monaco är ytligt. Face it or not. Man kan vara så säker i sig själv att man fullständigt inte bryr sig om dess ytlighet och exklusivitet, men automatiskt så ändrar man sig och följer med strömmen.

I början kan det vara svårt att hitta rätt typ av vänner. Folk är inte så öppna för nya vänner. Jag hamnade fel först. Jag, eftersom jag inte hade ett jobb ibörjan, hamnade bland hemmafruarna. Pengaprat och skitsnack om andra och deras utseende. Alla är supersmala och de enda de gör på dagarna är shoppar. Aldrig känner man sig god nog, och man känner alltid att man inte har ”råd” att följa med i deras tempo.

Vi brukar alltid säga att det finns två typer av folk som flyttar hit. Den ena typen ändras sig helt och hållet och blir ”skadad” och ger helt upp sin identitet för att vara snyggast,vackrast, smalast, och för att helt enkelt kunna mäta sig med de otroligt vackra som bor här. Något man snabbt tröttnar på.

Sen har vi de som inte alls ändras och som sköter sig själv:) Som hittar en balans och umgås med de som kanske också är skandinavier och på samma nivå. Som kan vara sig själv och som inte behöver klä upp sig från topp till tå för att gå ut på en powerwalk med sina vänner.

Sen är det söndagarna. Något man INTE är van med från London och Sverige. ALLT är stängt. Det är en helig dag och då ska man umgås med familjen. Mataffärer är också stängda. Men allt sånt vänjer man sig med efter ett tag.

Trots alla sina skavanker och ytligheter och fel så har Monaco verkligen sin charm. Det är vackert, folk är vackra att se på. Allt är maintained till 110%, du ska se våra fina små parker.

Vi har superbra restauranger samlat på ett sånt litet ställe som Monaco (bara 1,9m2).

Jag älskar att bo här. Som jag nämnde, det är tufft i början, för det är en stor omställning ifrån Sverige (om det nu är där du bor). Men mitt tips är till dig, om du inte redan pratar Franska, är att gå i en Franska skola (kan rekommendera den jag gick i) och lär dig deras språk. Först då blir du accepterad utav de lokala och de som arbetar i butiker,restauranger etc.

Ang jobb så är det svårt att få. Vad känner du att du vill jobba med? Engelska är 3e språket här efter franska och italienska, så tänk dig själv hur lätt det skulle vara att enbart prata tyska/spanska/franska och komma till Sverige:)