Kulturkrockar

Hej Emelie, jag läser ofta din blogg då jag tycker det är kul att läsa om andra svenskar som bor utomlands. Jag bor själv i Paris sen ett år tillbaka med min p-vän som jag träffade när jag bodde i L.A. Har alltså bott i sverige, usa och frankrike och såklart så jämför man ju allt. Nu är ju inte monaco och frankrike samma land, men jag antar att kulturen ändå är ungefär densamma? Du verkar trivas så bra och har lärt dig språket, hittat bra vänner, fått bra jobb osv. Jag har verkligen skitsvårt att anpassa mig till allt här. Tycker att folk (i synnerhet fransyskor) är ”svåra”, okänsliga och präktiga! Detta har lett till att jag nästan bara umgås med amerikaner, engelsmän osv. Och på jobbet är det verkligen hierarki som gäller. Slicka uppåt, sparka neråt typ (lite överdrivet haha). Beröm är ju ingenting som de slösar med heller precis, snarare tvärtom att de alltid fokuserar på det som är dåligt! Visst kan det ju vara nyttigt också såklart. Men jag känner ändå hur jag förändras som människa, blir mer ”hård” och tappar en bit av min empatiska svenska sida. Jag älskar att bo utomlands och få ta del av olika kulturer. Det är ju så man utvecklas mest som person. Men jag har haft svårt att anpassa mig till just den franska kulturen. Är detta nånting som du kan känna igen dig i, eller har du bara bra erfarenheter? Det skulle vara kul att läsa dina resonemang kring ”kulturella svårigheter” när det gäller sociala kontakter och jobb. Tack för en bra blogg!! 🙂

Hej! Jag har faktiskt skrivit ett sådant inlagg långt långt tillbaka, men nu kunde jag inte hitta det:-) Jag kanner igen mig så val i vad du skriver. Då jag liksom du jamfor med två andra lander (UK och Sverige) så vet jag precis vad du menar. Fransman och i synnerhet fransyskor som du beskriver ar valdigt svåra att få grepp om. Det ar valdigt kalla och valjer att hålla sitt privatliv skyddat. De talar inte om sina problem och framforallt så delar de inte med sig utav sitt privatliv. Det ar inte for att de menar att vara elaka, utan det ar for att de vaxt upp med att det ar så man ska vara. Likaså nar det kommer till skilsmassor. De tkr vi ar helkonstiga i Sverige som bara ser så latt på en skilsmassa. Har skiljer man sig inte utan håller ihop i resten utav livet. Sedan att de kanske har alskare/alskarinnor utanfor aktenskapet det ar en annan historia. Det ar en fornedring att skiljas har, det anses som ett stort MISSLYCKANDE.

Nar jag forst flyttade hit så var jag riktigt skeptisk. Det AR svårt att traffa vanner och det AR inte lika trevligt att gå till arbetet nar man arbetar tillsammans med Fransmæn. Atmosfaren ar en helt annan an vad man ar van vid. Det ar viktigt att hela tiden VETA vem som bestammer osv.

Vad jag har lart mig genom de 2½år som jag nu har bott i Monaco ar att det viktigaste ar se det positiva som ett land har att ge. Det finns ju ingen annanstans i varlden (nastan) dar kvinnor och damer ar så otroligt vackra som har i Monaco. Man lagger ner tid på sitt utseende och det finns ingen svensk-avund for att det går bra for någon for precis ALLA som bor har ar antingen miljonar och frivilligt pensionerad, valdigt framgångsrik eller stottar någon som ar det. Och hur fuskit ar det inte med klimatet, vi har konstant fint vader och aldrig sno eller frost och kyla på liknande satt som i Sverige.

Nar det kommer till vanner så forsok att fokusera på de vanner du faktiskt kan hitta. Sen om det enbart ar amerikanare så ar val det den typen av manniskor som du går bra ihop med:) Jag personligen går bra med fransyskor som ar lite internationaliserade for de ar inte riktigt så gammaldags som de som inte ens pratar engelska.

 Har du varit inne på angloinfo? Det finns sakert en i paris. Dar kan du prata med engelsktalande manniskor som bor dar. kanske hitta en traningsvan eller någon att umgås med.

Lycka till! Och som jag sa, jag vet precis hur du kanner. Kanner du att du ngngång skulle vilja skriva av dig så maila mig på [email protected]

Kram