Efter 4v stenhård vila ifrån konditionstraning pga skada så tog jag mig idag ut på en Powerwalk på 45min. Det tar ca 6v for en sån har typ av fraktur att laka, i somliga fall kan det bli komplikationer, då just knat ar ett komplicerat stalle.
Jag tycker inte om att vara før personlig i bloggen. Men ni ska veta att jag har mått jattedåligt, speciellt i børjan efter olyckan. Det kunde ni sakert marka på mina blogginlagg efter olyckan.
Det har varit jattejobbigt for mig att vila. Ni som tranar på samma ”nivå”, dvs ar gift med traningen, kan førstå hur jag har mått under dessa veckor. Som en drogberoende utan sin drog, som en alkolist utan sin sprit, som en sockerberoende utan socker..ja ni førstår poangen. Mina ben skrek efter traning, och jag visste inte vart jag skulle gora av all min energi.
Jag ar beroende utav traning i all form. Jag erkanner. Jag alskar sattet det får mig att må! Traningen gør mig lycklig och glad ! Ett plus ar att man får en kropp på køpet:-) Traningen ar min basta van. I ilska, lycka,sorg och funderinger, uppsøker jag traningen. Och VARJE gång, hjalper den mig att kanna mig battre.
Vad som galler nar man har vilat en langre tid ifrån traning pga skada, ØVERANSTARNG ER INTE!
Hur mkt jag an kanner for att gå ut och springa en mil, eller gå min 2tim tur, eller trana 2 ggr om dagen som normalt så måste jag respektera och ta hand om min kropp som faktiskt varit skadad. Powerwalks i medeltempo ar det som galler, och inte heller varje dag till en borjan.
Efter morgonens powerwalk, aven då det inte var i mitt normala tempo, fick mig att må så bra. Jag ser dagen ur ett annat perspektiv, och ser mkt mer positivt på allt runt omkring mig.
Ha en bra dag!
Kram