Jag undviker ju som ni vet socker. Anledningen till detta är för att jag blivit rädd för vad den kan göra med mig. Jag har aldrig mått som bra som när jag undviker denna ”drog” När vi äter ngt sött så utsöndras dopamin. Vi känner då välbehag och upprymdhet. Då vi är stressade, känner oss trötta och nere är det lätt att vi gärna tar något sött, samma mekanismer som gör att vi kan bli beroende av alkolhol. Jag tycker att sockerberoende bör diagnostiseras då det är lika allvarligt som alkoholism eller något annat beroende.
Det blir en ond cirkel då du äter socker för att må bra. ÄR DET NGN ANNAN SOM KÄNNER SKILLNADEN PÅ HUMÖR OCH ANNAT?
Hur gjorde du som yngre för att sluta med både socker och gluten. Var det svårt? Använde du olika metoder för att inte bli sugen på socker?
Jag har alltid trott att jag måste ha godis typ en gång i veckan men man mår mycket bättre utan verkligen:) så mycket piggare:)