En del utav mig dog igår. Med mig vid min sida så länge, och borta inom loppet av en sekund. Det finns en sån tomhet inom mig att jag inte kan beskriva. Det gör så ont. Den dagen som i flera år skrämt mig bara utav tanken så fruktansvärt, är nu här. När jag måste leva utan dig. Min livskamrat, min bästa vän vid min sida ALLTID.
Precis som jag sa till dig varje dag och varje kväll innan jag somnade så är min kärlek till dig såå stor. Så mkt kärlek som jag känner för dig är obeskrivligt. Den smärta och tomhet som jag känner nu är den största jag någonsin känt. Jag har alltid sagt det att den dagen du måste lämna mig vill jag inte leva själv. Jag älskar dig och du och jag är ett. Den trygghet du gav utan att ens säga eller göra något.
ALLT påminner om dig. När jag vaknar väntar jag på att du ska puffa och vilja krypa under mitt täcke. När jag knäcker mitt ägg på morgonen så vänder jag mig om för att se dig stå där i väntan på gulan. Vart jag än var så låg eller stod du vid min sida. Det är svårt att beskriva för någon, den kemi och den närhet vi hade. Allt känns så tomt nu. Jag saknar dig så.
Hela mitt liv och vardag stannade upp varje gång du var dålig eller när jag trodde ngt var fel.
I helgen så var Leroy hos mamma ute på landet och njöt på landet och åkte båt i skärgården. Han njöt livet till fullo och spred glädje runtomkring sig som alltid. Igår vid lunch så ställde han sig upp och visade att han mådde illa (detta har hänt några ggr tidigare och vi har då trott att han fått magomvridning men blivit hemskickade från akuten då de påstått att han har haft magknip). Mamma åkte in med honom (men trodde att hon överreagerade igen) och tänkte att hon väntar med att ringa mig då hon trodde hon överreagerade igen. De hade ju gjort en helundersökning och inte hittat ngt tidigare. Vi trodde helt enkelt att han hade känslig mage och efter ett foder för känsliga magar så har han mått bättre.
När hon kom in så röntgade dem honom och sa att det inte såg bra ut. Han hade en tumör på mjälten som spruckit och hade nu en mkt allvarlig inre blödning. Han var så medtagen och hade knappt ngt hjärtljud. Även så hoppade han själv in i bilen påväg in. Allt gick så snabbt. Vi hade två alternativ. Vänta på ett bättre tillstånd, att han eventuellt inte vaknade upp efter narkosen och en svår operation som inte var garanterad och som förmodligen bara förlängt hans liv med några månader. Mamma ringde mig och jag tog en taxi dit. Det tog 15min. Vi lät honom somna in och jag stannade där med honom i timmar och pussade på honom. Ville intre lämna honom. Han såg så lugn ut och det såg ut som att han låg och sov. Det är det värsta jag gjort i mitt liv MEN jag vet att det var det mest osjälviska vi kunde göra och att det var för hans bästa.
Jag vet att en dag så ses vi igen. Kanske i en annan människa eller ett annat djur. Om inte det så på andra sidan. Alla lever vidare och jag vet att du är min tvillingsjäl och vi reser i liv tillsammans<3
Så mycket styrkekramar. Min hund tog jag bort för ett tag sedan, det är en obeskrivlig sorg.
Tårarna rinner, så vackert skrivet. Beklagar sorgen! Tusen
kramar till dig<3
Hej! Usch beklagar sorgen. Jag va med om nästan samma sak
med vår underbara lilla vovve. Vi åkte in till veterinären
tillsammans men kom fick lämna veterinären utan vår fina underbara
prins…. Vet att det gör sååå ont! Många styrke kramar till
er!
Nu trillar tårarna! Jag förlorade min hund för ett år sen i nästan samma diagnos, tumör i magen. Nu har jag en ny kompis vid min sida som ger mig glädje och som också påminner mig om min förra, älskade hund varje dag. Trodde aldrig jag skulle ta mig igenom det men nu kan jag se tillbaka på alla fina minnen som var. <3 Styrka till dig! Kram
🙁 Så jäkla ledsen för din skull. När jag läst bloggen har jag förstått hur mycket han betyder för dig. Och vet ju hur mycket mina djur betyder för mig så förstår jag hur hemskt och för jävligt det känns nu. Massa styrka till dig <3 Kramar
Hej Emelie, jag hörde talas om din fina Leroy av min
arbetskamrat Cina (Jessicas mamma )som tränar på gymmet där du
arbetar på hälsokostaffären vad jag förstod. Jag blev så nyfiken
när jag hörde om honom och att han ev. skulle bli pappa till en
kull, han var en så underbart fin ridgeback och jag vill bara säga
att jag känner med dig så mycket!! Jag har två rr-killar själv, jag
kan inte säga att jag förstår hur du känner just nu när du förlorat
din älskade vän för jag har inte behövt gå igenom denna sorg ännu,
men jag förstår den kärlek du känner för din Leroy och man ser på
bilderna på er tillsammans att den kärleken var så besvarad! Stor
varm kram! /Ulrika
Hej Emelie, Jag känner verkligen vad du går igenom och
många tårar trillar nu på min kind. Vi gick igenom samma sak med
vår Fanny som också fick samma diagnos och togs bort från oss.
Fanny blev 12 år och det är nu 10 år sedan hon gick bort men
jag upplever all den smärta som du nu har trots
dom 10 åren som gått. Skickar här massor med tänker på dig
kramar
Beklagar sorgen. Lider verkligen med dig. Har själv hund
och bara tanken om att hon en dag kommer lämna oss smärtar. Kan
inte förstå den smärta du känner nu.
Styrkekramar!!
Tårarna strömmar… Jag lider med dig. Att inte få någon
tid att förebereda sig, att behöva ta ett sådant beslut så snabbt,
så smärtsamt. Jag hade dock gjort som du och inte försökt hålla min
älskling vid liv utan gjort det som var bäst för djuret. Bävar
inför den dag min 13 år gamla hund inte orkar mer. Vilken tomhet.
Skickar lite ljusa tankar. KRAM!
Jag började gråta när jag läste ditt inlägg. Det var bland det mest nakna och vackraste jag läst. Man verkligen känner din smärta.
Jag hoppas att du snart inte är riktigt lika ledsen och uppriven. Du förtjänar att må bra. Någon gång ses ni två igen.
Kramar
Tänker på dig Emelie. Kan inte förstå smärtan eller känslan
men började gråta när jag läste. Fina fina Emelie, jag tänker på
Er!
Inte Lirreman! Fy vad ledsamt. 🙁 Jag lider med dig Emelie.
Jag beklagar verkligen och förstår din smärta och tomhet du
känner just nu. Att förlora sin bästa och trognaste vän är
fruktansvärt. Skickar massa kramar till dig <3
Hoppas de blir valpar av parningen hann han göra och att valparna är friska och bra.
De går inte att byta ut honom såklart, men att en valp kanske kan kännas/bli aktuell för att ha en del av honom hos er som lever vidare i form av en avkomma.
Du skriver så otroligt vackert, ryser och blir tårögd av att läsa. Man känner kärleken mellan er i texten.
Och de var de mest osjälviska beslut du tog som du själv skriver. Att han får må bra istället för lida. Men de är hemskt när de händer eller man hamnar i sådana val & kval när man verken vet ut eller in.
Fått en del sådana själv under åren med djur man haft.
Och de sitter ärr och de djur man fått starkare band med har varit tuffare.
Tänker en massa på dig/er!
*Styrke kramar*
Beklagar 🙁
Jag lider med dig..saknar fortfarande min hund som gick
bort för 10 år sen, men det blir bättre med tiden. Stor kram till
dig!
Jag beklagar sorgen. Jag förlorade min älskade hund Gessle
i augusti förra året och jag har aldrig känt en sådan sorg i hela
mitt liv och jag saknar honom varje dag. En hund är såååå mycket
mer än ”bara” ett djur. Jag hittade en fin dikt om hundar för några
år sedan som är helt underbar:
Regnbågsbron På den här sidan himlen finns en plats som kallas
Regnbågsbron. När ett djur som varit särskilt betydelsefull för
någon dör, så kommer det till Regnbågsbron. Där finns ängar och
kullar för alla våra speciella vänner så att de kan springa och
leka tillsammans. Där finns tillräckligt med mat, vatten och
solsken, och våra vänner har det varmt och skönt. Alla djur som har
varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör; de som
varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider. Djuren är
glada och nöjda, utom för en liten sak; de saknar alla någon
väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar. Alla springer
och leker tillsammans, men en dag kommer någon av dem att stanna
upp och titta i fjärran. Dess klara ögon är intensiva; kroppen
börjar skälva. Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över
det gröna gräset, hans ben bär honom fortare och fortare. Han har
sett dig, och du och din speciella vän möts till slut i en lycklig
återförening för att aldrig skiljas igen. Lyckliga kyssar regnar
över ditt ansikte, dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur som
så länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt
hjärta. Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans…
Åh…blir tårögd. Vill bara skicka mitt medkännande!