Tog mig i kragen och begav mig utanför lägenheten. Är påväg ut till mamma i Nacka för lite lunch och promenad.
Jag ville bara tacka så Oerhört mkt för alla era fina ord och kommentarer och mail. Det betyder otroligt mkt och det värmer i själen att se hur mkt ni bryr er och tar er tiden att skriva och dela sorgen. Många av er har följt min blogg sedan jag fick Leroy för snart 8 1/2 sedan.
Hoppas ni får en härlig dag i det härliga vädret!
Massa styrka! Det känns för jävligt nu och imorgon och närmsta tiden när sorgen är som mest påträngande.Men så småningom kommer det kännas lättare att ta djupa andetag. Viktigt att tillåta sig att va ledsen, gråta, skrika, va arg. För det vill man och får göra när livet är orättvist. Kram
Jag har en liten ögonsten här hemma med, på7 år, doktorna gav honm 7-8 år och börjar märkas att det tar på honom, men ja vet inte när eller vad som komer bli sista kämpandet.. De blir verkligen ens bästa vänner…
Kommer bli tomt, så all hjärta till dig som kämpar igenom detta just nu!! Life goes on, just a little harder…
Stor kram..
Do not stand at my grave and weep; I am not there. I do not
sleep. I am a thousand winds that blow. I am the diamond glints on
snow. I am the sunlight on ripened grain. I am the gentle autumn’s
rain. When you awaken in the morning’s hush, I am the swift
uplifting rush of quiet birds in circled flight. I am the soft
stars that shine at night. Do not stand at my grave and cry; I am
not there, I did not die. <3