Har jag någonsin berättat om min största rädsla och fobi?
Jag har nämligen enda sedan jag var otroligt liten varit så otroligt rädd för fåglar. Det spelar inte någonroll vad det är för fågel, det kan vara en kanariefågel eller en påfågel, jag är lika rädd för båda.
När jag ser en fågel så bryr jag mig inte om vilka som är i min omgivning, jag kan bara inte funktionera som en vanlig person. Det kan vara alltifrån att jag får panik, gråter, inte kan andas etc. Det är verkligen en fobi, och jag önskar så otroligt mycket att den inte fanns där då den många gånger är till problem.
Det startar ofta med att jag får svårt med att andas. Sedan kryper paniken fram och jag blir helt svettig. Och så fortsätter det och blir värre och värre.
Idag så skulle jag åka till gården som ligger vid oss. Världens mest fantastiska gård med 30 hästar, säkert 100hundar och massor av katter. De har ett hem för hemlösa hundar där jag har erbjudit mig att hjälpa till då jag tycker det är en så otroligt fin sak att göra. De har inget riktigt stall utan alla hästarna går tillsammans, halvt ute och halvt inne. Det kan låta som världens mest underbara gård….Om inte alla fåglarna fanns där. Jag vet inte hur jag ska kunna hantera det. De går nämligen tillsammans med hästarna fritt på gården!
Det första jag ser när vi kommer upp på gården är en kalkon och 6-7 påfåglar! Jag vrider mig av panik. Jag vet inte hur jag ska agera. Jag vill inte gå ur bilen. När jag ska kolla på hästarna så kan jag inte fokusera mig då jag hela tiden måste ha uppsikt och kontroll över var alla 200fåglar är någonstans.
Jag ska iaf börja rida några av hans hästar samt hjälpa till med hundarna så jag vet inte riktigt hur jag ska klara detta, men det kommer verkligen att vara en prövning för mitt psyke och min stora fobi för fåglar.
Någon som kan komma med tips för vad jag kan göra?
Det skulle vara passande att lägga upp en bild här på en fågel, men inte ens det klarar jag av. Jag är så jäkla rädd och bara en bild på en struts eller liknande fågel kan på allvarligt få mig att börja gråta.
Men du!!! Det är 5000 gånger farligare att hålla på med hästar än vad det är att vistas bland fåglar
🙂 Men jag har stor spindelfobi så jag förstår precis hur du tänker. Jag tar hellre hand om stallets suraste häst än går i närheten av en liten spindel..! Fokusera på hästarna istället och lycka till!!!
Ok! Ja, om det är så du känner så förstår jag att det är obehagligt. Men försök att jobba emot. Det är tyvär det enda sättet. Uppdatera gärna om hur det går. Du kanske inte helt blir av med din fobi, men den kan lindras. Jag har iaf lättare att hantera min panikångest idag är för ett år sedan, då har jag jobbat med ALLT som har varit jobbigt.
Men usch…! =/ Alltså det enda rätta är egentligen, helt enkelt, att hela tiden utmana sin fobi. Du MÅSTE. Det kommer inte försvinna utav sig själv, bara sådär. Så, att befinna sig omkring fåglar är det du ska göra. Jobba jobba jobba med paniken. Den kommer att komma, men efter ett antal gånger så kommer paniken även att minska. Du kommer känna att paniken svalnar inför att möta fåglar. Jag har gått i KBT terapi mot min panikångest, såhär jobbar man. Vad är det värsta som kan hända, egentligen? Du måste ändra dina känslor och tankar kring fåglar, då kommer du även så småningom ändra ditt beteende. KBT – känslor, beteende, tankar. 😉 Frågor? 🙂