Städerskan är här. Jag lyckas ALLTID glömma bort de dagar hon är här. Eftersom hom kommer så tidigt på morgonen så ligger jag kvar i sängen de flesta gångerna. Skippar helt morgonpromenader och dylikt i den här kylan! Brr, ja det händer inte att jag går ut i denna kyla. Det skulle ta mig en hel dag att tina upp efter det:-) Skulle behöva en pälsoverall och dubbla uggs och hela kitet. Nej jag mår bra inomhus efter slutet på oktober månad:-)
Det enda som kan få mig att gå ut är mina älskade vovvar. Dem går jag gärna på låånga promenader med i skogen i kylan och vinterstorm. Men som ni vet så befinner dem sig inte här för stunden.
Jag tyckte det var så kul att ställa frågor till er förra veckan och får höra era historier. Så jag tänkte ställa den här ”Kan inte ni berätta era erfarenheter av att komma till ett nytt land. Hur långt det tog för er att känna er hemma. Hela proceduren. Hur det gått med jobb,språk, varför ni flyttat etc”
Ser fram emot att höra era historier:)
Kram

Jag har bott i Toronto sedan 2003, hamnade har pagrund av karleken som varade i hela 3 ar. Blev kvar och har nu sjalv importerat min Svenska karlek hit =). Det var sjalvfallet svart att komma till ett nytt land men jag hade redan 2 ars erfarenhet eftersom jag bott i Australien 2 ar tidigare och studerat. Nu hade jag enda en Canadensisk pojkvan som hjalpte mig igenom alla vardagliga saker som man skulle lara sig. Borjade med att slita olagligt som servitris tills jag pratade till mig ett jobb pa en arkitekt firma. Fick forstass erbjuda gratis arbete for att kunna visa vad jag gar for! Sedan blev det betlat och jag har jobbat for honom sedan dess. For 1 ar sedan kopte han upp en ny firma som designar och saljer kok vilket jag nu ar chef over. Men saknaden efter sverige och familjen ar stor sa jag atervander nog hem om ca 2 ar. Har aven fixat kanadensiskt medborgarskap nu sa jag kan flytta fram och tillbacka ;-).
Jag flyttade till Barcelona på allvar i april i år, var här & pluggade spanska 3 månader förra året & förälskade mig i staden. Bestämde mig för att jag SKULLE tillbaka. Så i april blev det flytt. Hade redan lite vänner sen skoltiden, så det kändes bra. Flyttande in hos några bekanta till en kompis som bara pratar spanska – för att jag ville utvecklas. Efter att ha jobbat ett tag på en restaurang så fick jag det jobbet jag har nu; kundtjänst. Ett jävla skitjobb rent ut sagt (det enda positiva är att det är bra betalt). Min dröm är att starta en butik. Jag känner mig väldigt hemmastadd här i staden, den har så otroligt mycket att ge. Allt känns även dubbelt så bra då jag kärat ner mig i en spanjor också… hehe. Vi firade 6 månader förra veckan. Så just nu känns allting underbart och jag ångrar inte en sekund att jag lämnade Sverige.
Jag flyttade till LA i våras. Fick jobb av en kontakt där som äger ett flertal företag innom bilbranshen. Jag åkte dit helt själv, och på kort notis. Fick hjälp att fixa lägenhet och allt som hör till med möbler, el och vatten. Jag var så lättad när allt var fixat! Och 3 månader senare får jag reda på att jag inte får ngt arbetsvisum, förfrågan gick inte igenom trots att min arbetsgivare var stensäker. arbetslösheten i Cali är för hög, så de har skärpt reglerna. alltså var jag tvungen att åka hem. FAN. allt som jag fixat, lägenhet jag måste betala, och möbler jag måste göra mig av med. Och allt detta på andra sidan jorden via en liten telefonlinje. Mycket jobb och flera tårar. sparade pengar som gått till spillo… Men ja, jag har lärt mig massor, och det verkar ordna upp sig nu så jag inte blir skyldig ngra pengar iaf. Så kan det gå när man enbart förlitar sig på vad ngn annan sagt.
men inte ska man ge upp för det. Nu ska jag , som jag redan nämnt förut i din blogg, flytta till monaco..iaf ett tag framöver. Jag har en släkting där som har en ledig pytte-lähenhet i utbyte mot att jag tar hand om hennes dotter ett par timmar om dagen. Ska försöka hitta ett jobb också, och ta ngn franskakurs.
Den tiden jag spenderade i LA var i alla fall underbar. människorna är så frammåt och man bli inbjuden till fester och events hela tiden. Väldigt lätt att få vänner. och min favorit Malibu är ett surfparadis. Jag vill definitivt åka tillbaka ngn gång framöver!