Jag kom till
Jag hade aldrig varit I London tidigare, utan satte mig helt enkelt bara pa planet for att chansa. Genom en ytlig van sa hade jag fatt lana ett rum I en dansk killes hus I 2v tills det att jag hittade mitt eget. Det visade sig vara ett 300kvm hus, och det bodde inte bara 1dansk dar, utan 3:)
Jag kom in I klubbvarlden och larde kanna mycket bra manniskor. Jobbade som Promotor pa en utav
Movida är en private members club mitt i centrala London. En av de bästa om ni frågar mig. Här fick jag träffa kändisar som Enrique Iglesias, Chiara, Chris brown, Pussy Cat dolls, Sienna Miller, Kate Moss, Kelly Osbourne osv osv. Listan är lång! På klubben så var det strängt förbjudet att släppa in ngn dokusåpa kändis eller liknande, det ansågs som smuts. Elakt jag vet, men det var så det var. Jag minns en gång när en Big Brother deltagare lyckats ta sig in, det blev helt galna och slängde ut henne.
Det var lyx att få arbeta där och stå i dörren och lära känna de rätta folket. Ett riktigt superjobb. Och bra betalt var det. Men samtidigt så är man inte superwomen och att arbeta 5nätter i veckan killed me. Det var ju självklart inte bara natt. Man var där dagtid på kontoret ca 8-10tim. Sen nattjobbet på det. Och man stängde inte förräns alla gått hem. Och det kunde vara 6på morgonen.
London är en av världens dyraste städer, och tro mig det var inte lätt i borjan da jag flyttade dit. Man vill ju leva under samma standard som innan och det tvingade mig att jobba ganska mycket!
Jag minns att jag ringde mamma och pappa och grät så många ggr och förklarade hur jobbigt det var och att jag inte orkade bo här mer.
Jag har massa minnen när det varit riktigt jobbigt. Så därför så rekommenderar jag verkligen inte ungdomar att åka dit om de inte har en del pengar undansparade och ett jobb som väntar. Lägenhetshyrorna måste man oftast betala deposition på och det är ca 4mån i förskott. Och hyrorna går inte att jämföra med billiga Sverige.
Iaf så umgicks jag jättemkt med de 3killar jag bodde med. Lite mer med en av dem, som jag fattade tycke för. Han var en sån kille som kunde allt. Han hade karriär och han var smart, och snygg! Han var lite äldre än mig och han var så himla underbar att prata med. Jag såg upp till honom och han förstod mig. Han hade själv flyttat till London själv när han var 20. Och han fick bygga upp sin karriär från det. Vi kunde gå timme efter timme i parken och bara prata om allt och inget. Den killen var som ni kanske förstår, min Jannick.
Vi blev tillsammans i september 2007 och sen dess har jag inte kunna hållt mig ifrån honom. Han har stöttat mig och alltid funnits vid min sida från de jobbigaste stunderna, men även då jag jobbade på banken och behövde hjälp med marknadsföringen. Han är min själsfrände, mentor och bästa vän!
Under jul 2007 så kom investment banken igång och jag anställdes som marknadschef. Det var här allting gick ifrån botten till toppen. Jag reste mkt och jobbade dag och natt. Men det var så värt det. Jag har aldrig älskat ett jobb så mkt som jag älskade det jobbet. Det sattes krav och höga mål för mig. Jag kommer ihåg att jag var så nervös så jag grät innan föredrag/möten ibörjan såsom när jag skulle hålla föredrag för kunniga/smarta investorer osv. Man blev sågad, och kämpade tårarna tillbakaJ Men allt detta, att prata inför press och folk som är smartare än dig. Allt det har hjälpt mig och gjort mig till den självsäkra person jag är idag.
Jag växte otroligt mkt som person och jag blev stark och självständig. Man kan inte lära sig bättre än då man arbetar med människor som kan mer än dig själv. De ifrågasatte och var hårda emot mig, men det gjorde bara gott. Det kom in pengar på kontot, och för första gången i mitt liv så kunde jag känna mig vuxen. Jag arrangerade seminarier i Sthlm/warsawa/London osv. Jag ordnade och hade hand om allt. Jag kände mig viktig! Jag älskade det! Jag älskade att ha ansvar och ta egna beslut inom företaget.
Det tog mig nästan ett halvår att komma igång i London. Och utan hjälp ifrån min familj och min pojkvän så hade jag ALDRIG klarat mig. Man behöver en tid innan man kan komma igång och innan man får ordning på allt.
Men var aldrig rädd att chansa. Det värsta som kan hända är att allt går skit och du måste åka hem igen. Du har åtminstone provat och försökt.
Jag bodde i London i 1år, tills det jag fick reda på att jag måste flytta… (forts kommer)
hur fick du jobbet som promotor? och vad är promotor för någonting? 🙂