Förvirrad?!

Hur ska man vara som förälder egentligen?

Alla åldrar har sin charm? Eller har dom några skräckfaser? Nje, det är klart att vissa åldrar är jobbigare än andra. Men annars gillar jag mitt mamma liv, gillar att lyssna på mina tonåringar. Lyssna på deras skratt, fniss, kärleksbekymmer och deras teorier om livet. Herregud, dom vet INGET ju egentligen.

Det som är charmigt också att dom tror verkligen att dom kan allt och förstår allt. När det väl kommer till kritan, så kan och vet dom så lite.

Att vara separerad förälder, hur ska man vara då?

Var dig själv, hela vägen. Tävla inte om DEN BÄSTA FÖRÄLDERN TROFÈN, den finns nämligen inte. Du kommer tjäna på att vara dig själv i längden, du sätter dina gränser och du samarbetar med den andra föräldern. Där har du nog det bästa receptet…

Läste nyss på facebook, en kompis till mig som inte får träffa sin dotter. Det gör mig så arg! Herregud, vad är felet då egentligen?  Är mamman rädd för att hon nu ska tycka mer om pappa? Det är för mig helt vansinnigt!! Dessutom finns det domstolsbeslut på att det ska vara på ett sätt, men ändå dummar hon sig.

Lova inte dina barn för mycket saker, det hugger dig snart i ryggen då. Till slut förstår dom att det är bara tomma löften, då kanske dom inte litar på dig till slut. Jimmy, min särbo… han är den trognaste pappan ever. Lovar han något, då håller han det. Även om det är extremt jobbigt och han egentligen inte vill.

Var dig själv hela tiden, samarbeta med den andra föräldern. Baktala inte varandra, era barn älskar er båda!!