Jag har bloggat om det tidigare men jag drar det igen för jag har inte skrivit om dom problem som jag själv upplever. Ända sen jag vart liten har jag haft en mörk ”killröst”. När jag va som minst så va min röst väldigt hes och man hörde knappt va jag sa, sen när man skrek på det också så kom det inte ur en mycket. I tidig ålder så kom man fram till hade jag har knottror på stämbanden, jag vet knappt själv vad det innebär. Fick förfrågan om att göra något åt det i tonårsålder men det ville jag absolut inte. Jag var ju van med min röst och inte vill man ändra på något som man själv trivs i och tycker är bra. Ingen vet hur jag skulle låta utan dom men förmodligen mycket ljusare än vad jag gör idag. Jag har tänkt en del på min röst när jag spekulerat kring testo. Vad kommer hända sen? Kommer jag uppleva mer problem eller kommer det bli bättre? För idag är det ofta en jävligt jobbig grej. Så fort jag snackar för mycket, skriker eller sjunger så har jag en tendens att bli sjukt hes och hackig i rösten. Det blir bara värre och värre om jag inte är tyst i ett par dagar. Jag gillar att snacka och så fort jag är tyst tror folk att jag är sjuk. Iaf när jag kommit till det stadiet så känner jag direkt att jag måste ta en paus. Så fort jag försöker prata så känns det som en skärande känsla i halsen, det kanske inte hörs lika mycket som det känns. Jag tycker inte om att va tyst eller osocial därför har jag tänkt och det börjar bli lite jobbigt i längden speciellt i såna sammanhang när man behöver ha en röst som hörs väl. Mina stämband blir lätt överansträngda och jag tror att det beror på min ”gåva”. Jag funderar på att gå och kolla upp lite mer gällande det och se vilka alternativ det finns. När det kommer till rösten och testo så blir rösten djupare och mörkare men då är frågan kommer jag fortfarande att ha samma tendens som jag har idag att bli hes. Utom det jag har skrivit så är allt bra och jag är nöjd. Det kan bara bli bättre! 😉 /Alejandro