I fredags va jag på uppföljning av min KBT. Vi har träffats vid 16 tillfällen innan och vi skulle ha en återträff igen efter 3 månader. Mycket har ju hänt sen dess. Under dom här 3 månaderna har jag bla börjat med den här bloggen, blivit intervjuad och nästa månad kommer jag att vara med i tidningen SOLO. Jag och min flickvän separerade även efter 3 år. Det händer saker hela tiden. Men jag fokuserar på allt bra som händer. Det här är början på något nytt! I gruppen är det jag, två killar till, två tjejer och Maria psykologen. Hon har alltid vetat om mig, vem jag är och vad jag gör. I fredags vara det bara jag och killarna som dök upp. Vi snackade lite allmänt och gick igenom alla 16 sektioner vi haft. Alla fick berätta lite fritt hur det har gått sen vi träffades sist och hur livet ser ut idag. Jag drog mitt kort berättade och öppnade mig, kom ut med att jag startat en blogg som gett mig en grym respons och att jag blivit intervjuad och snart kommer vara med i tidningen. Det är garanterat det största som har hänt mig under dom här 3 månaderna. Då frågade killarna nyfiket såklart, vad bloggar du om? Jag bloggar om min resa som transexuell, från tjej till kille! Responsen var, va wow! Vad heter din blogg? Det kunde vi aldrig tro. Sen va det inget mer med det. Och det är just såhär det ska vara, precis den reaktionen jag hade förväntat mig. Dom har alltid sett en kille och att jag berättade att jag är transexuell va ingen ”big deal”. Det kändes jävligt bra att säga det för jag är så säker och det får dom nog också att känna sig säkra. För mig har det alltid varit så här, folk ser mig som en kille för jag är en kille och det är vad jag visar. Att kunna berätta om vem man är och få ett sånt härligt stöd gör livet enklare. Det här är något jag har valt att dela med mig av och inte göra det till en stor grej, för det är det inte. Du är fortfarande du och du kan vara vem du vill, bara du tillåter dig själv först. Jag tror på att vara ärlig mot sig själv och att efter du accepterat vem du är kommer även andra också att göra det! – Stay strong
5 svar på ”Reaktionen när jag berättade att jag är transexuell..”
Kommentarer är stängda.
Hej. Jag är född kille men jag vet verkligen inte vem jag är.
Ända sedan jag var liten har jag väl alltid var avundsjuk på mina tjejkompisar och velat se ut som dem gör. Långt hår, vacker kropp, målade naglar, alla kläder osv. Men jag förstod väl aldrig riktigt att jag kanske kunde vara transsexuell. Någonstans har det väl alltid funnit i mig, men jag har inte vågat erkänna för mig själv. Men nu när jag börjat tänka på det, så vet jag att detta är vad jag vill, jag vill vara den kvinna jag var menad till att bli. Jag ska så snart jag kan ta kontakt med allmänpsykiatrin här i min hemstad för att få en remiss till en utredning om detta. Har du genomgått en sådan? För innerst inne är jag väl ändå rädd också att inte bli tagen på allvar och att bli ratad. Skulle bli så glad om du hörde av dig, det finns så mycket jag skulle vilja prata om… men någon som faktiskt vet hur det kan kännas.
Hej. Jag försöker förstå dig, jag kan bara utgå från mina egen resa och den skiljer sig från din. Alla har sin egan unika. För mig så låter det som att du redan vet vem du är. Att du har kommit så långt som det du beskriver för mig är början. Du förtjänar att vara inget annat än dig själv! Jag tycker absolut du ska ta kontakt med dom så fort som möjligt. Hur gammal är du? Vänta inte, kör du är på rätt spår. Jag har gått samma väg, man måste få en remiss för att komma igång utan det så händer tyvärr ingenting. Jag finns här om du vill snacka om vad som. Om du inte vill prata öppet här så kan du alltid maila mig till min privata [email protected] eller skriv på fb Alex Rey Flores. Jag hjälper mer än gärna till med vad jag kan. Jag vet hur du känner, jag har vart där och jag kan lova dig att den känslan dom jag har nu är värt allt! Hör av dig – Stay strong
P.S för mig va det lika när jag ”jämnförde” mig med killarna och ville va som dom.
CASANOVAAA
Du är för härlig Angelica! 😉