Varför är man aldrig nöjd?! Varför vill man alltid ha det man inte kan få?
Jag befinner i USA, njuter av livet men ändå längtar jag hem till kalla, regniga Sverige.
Hur är det möjligt?!
Jag antar att svaret ligger hos människorna. Jag saknar alla fina människor som befinner sig i mellanmjölkslandet. Fy fan vad jag saknar dem nu. Jag vill hem. Träffa alla igen.
Mitt hjärta pulserar till bristningsgränsen när jag tänker på allt och alla som inte finns här. Borta bra men hemma bäst?
KRAM till alla er fina!