Känslan som tidigare dök upp var yrsel och svimfärdighet, (är det ens ett ord?). Nu känner jag mig bara matt. I hela kroppen, hela, hela tiden. Trött. Utmattad. Och rädd för.. ja för att jag tycker det är jobbigt att lämna lägenheten ifall jag faktiskt skulle känna mig så när jag är någonstans jag inte bara kan ta mig ifrån. Mådde inte alls bra på jobbet igår och Niklas var tvungen att köra mig..
Läkaren vill inte göra mer. Han tror det är en inre oro och stress jag har. Kan ordna så jag får prata med en psykolog eller kurator. Kan det hjälpa? Tror inte på det så orkar inte. Nu har mamma bokat tid hos deras läkare. Ska åka till Kristinehamn efter jobbet imorgon och sen blir det iväg tidigt på torsdag morgon. Jag känner mig mest gråtfärdig hela tiden för att det inte känns som någon tror på mig. Alla gissar på stress. Men vad skulle jag vara stressad över nu? Det jag vet är iaf att jag aldrig någonsin vill känna mig såhär igen. Kan inte någon bara hjälpa mig?
Usch vad jobbigt 🙁 Kan det kanske vara stress över ny lägenhet, nytt jobb och sen flytt och nu bara släpper allting? Hoppas att det ordnar sig iallafall! Kramar