Vilmas röstträning går framåt, och vi har under senaste veckorna hunnit avverka tigermorrande, illskrik på 20 000 Hz och bubbelskratt. Hittills så har det varit så att ett nytt ljud bara mitt i allt tillkommit i hennes vokabulär från en dag till en annan, och i ren förtjusning över detta så har hon upprepat det nya ljudet sisådär fyrtiosjutusen gånger följande fyra-fem dagar. Jag har dock daglig träning av ”mamma”, för att försäkra mig om att det blir hennes första ord. (”Maa-maa”, artikulerar jag lika övertydligt som om jag stod på ett ålderdomshem för döva tanter samtidigt som jag entusiastiskt stirrar på henne med en brinnande förväntan i blicken. ”Vuuuum”, följt av lite dregel, är den bästa responsen so far. Vi skyndar långsamt, så att säga.)
En annan som håller låda är Krisu. Det hela har sin början i Finska Idol, där domarna antingen säger ”jatkoon” eller ”ei jatkoon”. Alltså ”du går vidare” eller ”du går inte vidare”. Krisu övertog ju då snabbt det här och började dela ut ”jatkoon” eller ”ei jatkoon” till höger och vänster direkt någon (jag eller han) tog en ton här hemma. Allt eftersom blev det väl även ett rätt tydligt mönster: jag tilldelas ”ei jatkoon” (sagt i ett litet bekymrat och medlidande tonfall) medan Krisu knappt hinner till refrängen på det han nu sjönger innan han ivrigt avbryter sig i ett lika delar häpet som förtjust ”JATKOON!”. Och så tittar han på mig sådär som när man var åtta år och precis fått veta att man vunnit den där jättechokladplattan i snurrhjulet på Gröna Lund. Förvåning. Oåterhållsam glädje. ”Jag??” ”På riktigt??”
Annars går vårt liv på med allt från amning till fotbollsmatcher och julkortsbeställande. Jag håller även på att planerar inför Vilmas dop, och som vanligt när jag går in för något fastnar jag på en någon detalj och spårar sedan in totalt på det. Just nu är det cupcakefrostings metoder, och liksom när jag var gravid och levde för mina tårtspritsartanter på youtube så har jag nu snabbt fått några favoritdamer som gör sådär perfekta rosor och annat fint pill och fluff på sina muffins.
Jag hoppas ni får en fin kväll, här väntar quesedillias till middag följt av lite kvällspaj 🙂 Puss och kram!
Beteendeetare! Det var inte illa! Jag är tyvärr för skoltrött just nu för att orka mig på en sån utbildning, men jag tror helt säkert att det är väldigt kul! Börjar du till våren då eller? (Och det här med sena svar kan man ju lika gärna ta som regel snarare än undantag. Det är farligt att svara för snabbt, då tror folk att man inte har ngt att gör om dagarna, haha. :))
Hej fin du! Vad roligt du skriver 🙂 Ja dom där vägarna, idag bestämde jag mig att jag ska bli beteendevetare istället, får se om det håller i sig tills imorrn 🙂 Tänkte jag skulle svara på ditt mail vid ett väl valt tillfälle, men man borde svara på en gång när man läser det men det går inte när man är mamma för något kommer alltid emellan 🙂 Hoppas du har förståelse iaf. Kramar
Kul du hittat lite tid skriva lite ibland !
Stor å glad ha Vilma blivit å 🙂
Kram
Wow! Vilken stortjej!! Hon har till och med växt i tutten 😉 Jag minns att jag hade lite roligt åt bilden där minsta bebistutten täckte halva hennes ansikte! 🙂 Jag längtar så tills december! 🙂 Puss!