Alltså. Det här med att gilla kaffedrickande på morgonen (mycket) kombinerat med att, som Krisu säger, vara lite konstig när det kommer till att spendera tid utomhus med att promenera (väldigt mycket – eller väldigt länge då, hehe) gör att det rätt ofta uppstår kissnödiga situationer. Jag vet inte om det är att jag är dålig på att hålla mig eller om det är det faktum att jag kommer från skärgården och därmed är rätt van att kissa ute från liten, men vilket som så har jag inga svårigheter med att gå bakom en buske under våra skogspromenader.
Problemet i det här är nu att jag inte kan släpa med barnvagnen bakom busken, men jag vill ju inte heller gå så att jag inte ser vagnen, så därför sitter jag istället där sådär halvskymd och hoppas att ingen ska komma just då, vilket det oftast inte heller gör.
Förutom ibland. Som typ idag.
Joggaren (eller ibland cyklisten) närmar sig i någon form av superhastighet (vad hände med det makliga lördagslunket??) för att sedan upptäcka den ensamma barnvagnen, bli lite vaksam i stegen och sökande börja titta sig runt.
Och ja, sedan se mig då. (Hej, hej!)
Och ja (igen), här står jag då inför två val – ska jag vinka lite, som för att lugnande visa att jodå, barnvagnen har en mamma (det är bara det att hon kissar för tillfället) eller ska jag titta åt ett annat håll och bara vänta på att han passerar? (Men där igen – vart tittar man på ett naturligt och bekvämt sätt när man sitter och kissar med en joggande publik, det är ju knappast upplagt för att njuta av en solnedgång eller studera björkens årsringar liksom, haha.) Jag har tyvärr ännu inte kommit på vilket som är det uppenbara svaret här, och har någon ett bra knep är det varmt välkommet att lämna en kommentar! 😀 (Igår vinkade jag glatt där jag satt i alla fall, haha.)
Idag har vi haft ledig dag och det ägnades åt shopping och sen utomhusträning i sköna sexton grader och sol! Mycket lyckad shopping och även lyckad träning och jag är sådär nöjd, glad och väldigt tillfreds med hela dagen. 🙂 Hoppas ni har haft lika skönt, och sov så gott! Puss!
I shoppingcentrumet hade dom tagit in kaniner och hönor inför påsken. Jag blev ju givetvis överdrivet ivrig och satt och smackade och sniffade åt kaninerna. Vilma var sådär lagom sval i sitt intresse över djuren med gillade konstgräset desot mer… haha. 🙂
