Jag brukar ju vara rätt flitig på att ta upp och påminna om inställning när det kommer till det mesta här i livet, och på ett sätt antar jag att det nästan är ett av mina livsmotton, även om jag inte direkt har det formulerat i något klatschigt citat. Poängen är väl mest att om du verkligen tror på något och går in för at det ska hända, så kommer du även lyckas med det. Applicerbart på allt från träning till intressen till utmaningar eller yrkesval. Enligt mig då. 🙂
Tillexempel så har jag alltid tänkt att jag kommer göra karriär. (Och ja, nu bör jag kanske även ha en liten parentes om karriär, för bara här hemma har vi lätt skild syn på vad karriär är för något. Krisu är nämligen även han helt inställd på att göra en bra karriär inom yrkeslivet sen när fotbollen är över, och där gäller kanske den mest allmänna uppfattningen om vad en karriär är per definition, alltså slarvigt uttryckt ”makt och pengar”. (Även om han ju såklart även håller andra mer personliga kriterier väldigt högt.) För mig är karriär att få jobba med det jag älskar och tycker om och att göra det så bra att det även är möjligt. Jag tycker inte så mycket om att fokusera på det ekonomiska, men det är ju svårt att komma ifrån och någonstans så känns det även som att en viss förtjänst från det man lägger sin tid på blir som ett kvitto på att man lyckats. Är ni med?) I alla fall, jag har då alltid tänkt att jag kommer göra karriär (inom exakt vad har väl skiftat lite genom åren dock, haha), och trots att jag sitter här, snart 26 år gammal och utan färdig examen (även om jag kunde försvara mig med att jag har läst väldigt många kurser under åren, dessvärre inte inom ett och samma program) så är jag egentligen inte stressad. Ibland kan jag känna lite ”men herregyyyd, jag är snart t-r-e-t-t-i-o ÅÅR gammal!” (som att det kunde vara månader liksom, öhum) och framförallt så är det känslan av andras förväntningar som kan få mig lite oj-oj-oj. Men sen så tar jag en av mina långa promenader, låter mina egna tankar se på min så kallade yrkeslivssituation och varje gång konstaterar jag lätt om sinnet att det finns så otroligt mycket jag vill göra och som jag har motivation till och det är väl egentligen snarare så att jag inte kan komma på en enda anledning till varför jag inte skulle lyckas, medan det känns helt självklart att jag kommer göra det jag vill! Igen alltså: inställning. Lite mer ”det är klart att jag kommer klara av det här!”, istället för ”kommer jag klara det?”. 🙂
Apropå mina ”klart jag kommer klara av det här!” utmaningar inom träning så går det väl sisådär just nu dock, haha. Jag är däremot inte nedslagen över att inte vara i mål, för dit vet jag ju att jag kommer (daaaa), men på grund av de älskade knäna så tar det lite längre bara. Tänkte att jag delar gårdagens lilla träningspass här, ifall någon är på väg ut och känner för lite söndagsgympa men har dåligt med inspiration. 🙂
Uppvärmning (jogga, promenera, skutta, you name it)
Utfallssteg x 20
Armhävningar x 20
Sneda situps x 30
Dips i ”kräftgångsställning” x 20
Squat x 20
Handstående 30 s
Bryggor x 3
Sidledshopp m knäböj x 20
Doggystyle position och sparkar rakt uppåt, x 40
(Och så hela varvet x 3)
Därefter 30 min jogging och avslutningsvis chins x 5 och därefter direkt plankan 1 min, och det fyra gånger (sammanlagt 20 chins o 4 min plankan med andra ord.) Kör hårt! 🙂
Hoppas ni får en bra dag! Här väntar en hel drös med ”to-do” punkter och de är bara att sätta igång! Städning kommer först, och med ett städat och renskurat hem så brukar det andra gå betydligt lättare sen också! 🙂
Puss och kram!
Karriärsmami 😀
