Match och dolda talanger

Lördagen slutade med vinst men efter att sista delen av andra halvlek blev en riktigt såkallad nagelbitare med två röda kort och straff så var jag nästan lika matt som Krisu efter matchen (det borde vara lön på att stå som hejande flickvän, herregud vi svettas!). På kvällen samlades vi sen hos T och A, och killarna gick ut på krog när mammorna (en med bebbe i magen och en med bebbe i famnen) tog natt. (Älsk trillade in vid fyra och trots att utgång händer väldigt, väldigt sällan så konstaterad han bara att det var himla skönt att få komma hem till sin lilla familj. Bra koll på vad han ska och inte ska säga den där mannen. Haha)

Förövrigt så tog jag bilen när killarna gick till krogen och jag och Vilims skulle hem, och eftersom det var fullständigt hopplöst att hitta parkering så blev jag tvungen att backa in mellan två träd som en annan primuselev på körkortsuppkörningen och  jag skickade sedan raskt fem nöjda mess till Krisu som detaljerat beskrev min nya ”dolda talang”: Fickparkera.

Apropå det här med dolda talanger så brukar jag alltid tänka på en hund som jag var dagmatte åt under ett år i Uppsala för länge sedan. Hunden hette Gucci och ägarna var rätt typiska ”Gucci”-ägare med fint hus och fin gräsmatta och endast vita jackor i hallen. Vi kom dock helt bra överens, men vi hade väl helt klart lite olika syn på vad en hundpromenad var, och Gucci fick mitt i allt lämna asfalterade gator och komma med mig och Coco på långa upptäcksfärder i skogen. Det var väl även här som Guccis lilla ”dolda talang” (eller kanske vi bör kalla det fetisch) upptäcktes. Han visade sig nämligen vara hysteriskt förtjust i hästbajs. (Eller hur, hästbajs?!) Och nejnej, inte att lukta på, kissa på eller ens tugga lite på – nej han flög ner i dom här högarna och rullade (läs: gnuggade) sig så att hela ryggen var full av gulgröna bajsfläckar. Jag som alltid hade dem lösa kunde bara panikslaget se hur han for runt som en flåsande liten iller i den där högen innan jag hann få tag i honom.
Och ja, ni kan ju gissa mina svårigheter när jag lämnade honom för dagen och skulle skicka mitt ”allt gick bra, han är hemma mess” till hans matte. Hur fasen förklara man att hennes lilla vita hund visar sig ha en dold fetisch och nu sitter hemma – glad och lycklig – men med hästbajs ändå upp i öronen?!

 

/

 

Här är det dags för kväll, Vilmis sover och älsk håller koll på sporten. Jag ska laga lite bananpannkakor till kvällsmål, med kanel och kardemumma i så smakar det ju som en efterrätt. Nom nom. 🙂

Hoppas ni haft härliga dagar, puss och kram!

 

Vilmis i sina nya leotights och mini Uggs. Sen är det vi på matchen. Och ja, den där urringningen är då ett resultat av amningsmöjligheter, antingen måste jag ha en skjorta som går att knäppa upp eller ett så pass urringat linne att jag bara kan dra ner det. Jag har nämligen hunnit lära mig av mina misstag med att ha en klänning med hög hals… haha.