Snart en månad som fru

24:e januari och exakt en månad sedan julafton. Jag brukar ju vara rätt flitig med att använda universaluttrycket ”tiden går så fort” men den här gången känns det helt tvärtom – bara EN månad sedan?? Tanken på julskinka och jultomtar och julsånger och glitter och girlanger känns just nu så olockande att jag blir osäker på om jag överhuvudtaget någonsin har tänk en julig tanke.

Något annat som snart är en månad bort är vårt bröllop, men det känns däremot väldigt nära. Jag tänker fortfarande nästan varje dag på vilken perfekt dag det var, och på våra otroliga vänner och familj som gjorde att det blev så lyckat! Allt från dekorerandet dagen innan (trots dekoreringstjej så var det tack vare två underbara systrar E som det blev så fint som det blev), till kyrkan där Vilma var världens bästa och snällaste tjej under både vigsel och dop, solisten som sjöng helt otroligt och så sen framförallt bröllopsmiddagen och festen efteråt! Våra toasmasters som trots både svensk- och finskspråkiga gäster höll ihop allting så naturlig och lätt, roliga små lekar, god mat, fartfyllt dansgolv och så framförallt –  alla otroliga tal. (Det är tur att jag inte är gravid och har alla gravidhormoner, för då hade jag nog suttit med glansiga ögonen än idag.) Vi håller just nu på att sätter ihop en fotobok från bröllopet, och där kommer bland annat talen att vara med.

Det enda som var tråkigt var att öppna alla presenter. Jag blev helt ställd och rörd av allt vi fick, men så var det ju just det som var det tråkiga också: så mycket fint, och så måste vi bara packa ner det i lådor igen. Nåväl, ni vet i alla fall en tjej som kommer att vara mycket lycklig den dagen hon får plocka upp allt det här i ett permanent hem! 🙂

 

Det var lite om vårt bröllop, och nu väntar långpromenad! Vilims har äntligen kommit till ro i sitt förmiddagssovpass efter en timmes upp och ner och famn och gnäll och hit och dit. Det är antagligen tanden som bråkar, och även om jag ju tycker synd om henne så är det ibland lite påfrestande när inget man gör är bra, och hon dessutom vägrar både napp och flaska och egentligen mest bara vill klättra på mig (noter klättra, inte sitta stilla i famn så som man ser att andra bebisar i diverse föräldraböcker gör).

 

Ha en härlig fredag, och trevlig helg på er!

 

Några  få bilder från kvällen, helst hade jag velat visa er alla. Och ja, om det inte vore för besvärligheten i att det kräver byte av man (vilket jag ju helst inte vill då, hehe)  så skulle jag ju hemskt gärna göra det igen. 😀 Så mycket kärlek, så många fina minnen.