Lite allt möjligt

Dåligt med skrivande igår, trots att jag hade en mängd olika saker jag hade en åsikt om. Brukar ibland fundera om det är just jag som har överdrivet mycket saker jag funderar över eller har åsikter om. Eller om det helt enkelt är ett resultat av alla hundratals timmar jag promenarat på tumanhand med Coco? Oavsett vilket så har jag en extrem förmåga att föra långa monologer och resonemang för mig själv under dessa promenader och det kan vara allt från att jag hyllar något (eller någon) till att jag går och argar upp mig nåöver något som blir bara mer och mer irriterande ju längre jag funderar på det. Igår kom jag bland annat fram till detta:

– Jag imponeras över människor som aldrig har rökt. Med tanke på det grupptryck som råder i tonåren är det verkligen något att vara stolt över!

– Däremot blir jag nästan mållös av de människor som börjar röka i vuxen ålder. ”Nä, jag började när jag var 24.” Herregud, det måste väl ändå vara höjden av idioti? Och om man nu menar att ens hälsa är något man själv bestämmer över (vilket ju förvisso är helt sant och riktigt) så kan man ju ändå inte blunda för det faktum att det är jäkligt dyrt! Ja hej och hå. Haha.

– Jag har en kompis som åkte iväg på en månads yogautbildning till Indien i dagarna. Insåg till min förvåning att jag verkligen hade kunnat göra något liknande (kanske inte i praktiken då, men rent teoretisk). Jag har aldrig tidigare varit speciellt intresserad av yoga, men blir mer och mer sugen på att börja. Kommer absolut ta någon av hennes klasser när jag är hemma i sommar!

– Vilma kan snart gå! Helt otroligt och jag och Krisu satt och pratade om hur fort allt gått häromkvällen. Krisu menade framförallt att det kändes som att alla olika stadier bara kom, utan att man hann märka att det var på gång. Plötsligt satt hon. Plötsligt kröp hon. Plötsligt ställde hon sig upp. Och lite så känns det kanske, man märker inte den pågående utvecklingen förrän hon plötsligt nått målet. Fascinerande.

Sen hann jag fundera på ungefär hundra saker till, och så övade vi handstående i parken. 🙂
Idag är det faktiskt hemmamatch, men jag är inte riktigt i någon fotbollsstämning, och ska ta en skön promenad innan vi börjar göra oss i ordning. Här är lite av den gympa jag håller på med, och när jag skrev om mina utmaningar så är bland annat en att sitta med raka ben och lyfta upp mig. Som ni ser klarar jag det tyvärr inte på golvnivå än. En annan utmaning är att ta sig upp i handstående genom att ”dra” mig upp. Ingen bild på det då jag inte rör mig en millimeter. Eventuellt guppar rumpan lite upp och ner, haha.

Herregud vilket långt inlägg. Hoppas ni får en härlig lördag och vi hörs senare! PUSS!